Jag saknar nog mina bröder faktiskt. Trots att vi är så sjukt olika. Vi har våra olika intressen och synsätt men ändå så hör vi ihop på något vis. VI kan bli sura på varann, irriterade som om man fortfarande vore sju. Men trots det har jag det senaste året kanske funnit ett nytt sätt att prata med var och en av dem. Har kanske insett att ingen av oss är perfekt. Vi är nog bara en bunt fånar som råkar vara släkt med varann. Tycker att bilden fångar oss exakt sådana vi är; lite knäppa sådär.