she's a maniac, maniac on the dress.

Okej, fine, jag erkänner att jag har problem! Jag är galen i klänningar. 

Ni som känner mig vet ju förstås redan detta men jag kan berätta för er andra. Det börjar liksom gå överstyr. Jag blir lite galen när jag ser en klänning jag vill ha. Och då måste jag till varje pris ha den. Det hjälper ju inte att man jobbar i en klädbutik vars huvudplagg är klänningar. Vad jag får ihop till när jag gör en liten huvudräkning i min garderob tror jag minsann att det finns närmre 60 klänningar där. Skadad? Ja. Men jag kan inte låta bli och jag tror jag låter som en riktig shopaholic men grejen är den att klänningar är det bästa plagget. Ett plagg som bara sitter där och sen är det fint och bekvämt. Det enda man behöver liksom. Man kan ha dem till alla tillfällen. Till vardags och till fest. Jag må vara galen men klänningar är ändå det bästa. Och bara för någon vecka sen insåg jag varför jag har sådan klänningsmani. Eller snarare, varför det är just vissa klänningar jag bara smälter för. Tittade på Sound of Music mycket som barn och insåg när jag såg den förra veckan att klänningarna som Liesl och Maria har vid vissa tillfällen är sådana klänningar jag bara smälter för. 

Som de här till exempel: 






Det är nånting med fallet och med ärmarna. Såå söta. 


När jag ser en klänning låter jag nog såhär: Galenskaparna & After Shave – Tågtokig (fast med klänningar)
Ni tänker nog att jag är såhär: Michael Sembello – Maniac


Och jag antar att ni bara skrattar åt mig. Ja men gör det då. Jag tänker stå på mig. Varför skulle jag inte få tycka om klänningar eller varför ska jag skämmas för nåt jag tycker om? 

Vore kul att få visa upp några klänningar. Skulle ni vilja se dem? Har ju ett par på lager liksom.
Kommentera och tyck till! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0