Stockholm, staden där jag bor. Det är en sådan märklig känsla, en slags hatkärlek till den här staden. Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig, som Håkan skulle sagt. Och lite så är det. Det är en så fantastiskt fin stad så man ibland går sönder. Ibland är den dock inte lika underbar och man undrar varför man flyttade hit. Jag har bott här i fyra år nu och det känns som hemma, absolut, men det är samtidigt något som får en att längta bort. Denna hatkärlek alltså. Jag kan ändå inte flytta härifrån. Det är ju vår stad! Jag hör hemma här på något vis. Den har vuxit sig fast och jag kan liksom inte släppa det. Har gjort en spellista som i princip formar mina känslor gentemot den här staden. Den här fantastiska, vidriga, ljuvliga, vackra, hemska, ensamma, ledsna och glada stad. Spellistan hittar ni här och den heter självklart Stockholm - Jag hatar att jag älskar dig. Känner du som bor här igen dig?