Hörrni!

Jag funderar på att ha en bloppis här på bloggen och sälja lite favoriter i garderoben och annat som jag inte använder längre. Vad tror ni om det? 

 

Tjing!

 

 

 

Jag tänkte att vi fortsätter kika på hur en kan göra sin egen vintagefrisyr. Ni kommer få se mina vanligaste frisyrer fast på min vän Ludvig. Detta projekt gjorde jag till en skoluppgift då vi håller på med en egen tidskrift. Jag frågade Ludvig (som för övrigt har helt fantastiskt långt hår) om han var på. Och det var han. Kul, tänkte jag och åkte dit för att fotografera. Det kommer bli tre inlägg med tre olika frisyrer. Hoppas ni tycker att det är lika roligt att se som jag tyckte när jag gjorde det! 

 

 

 

Som jag skrev i förra inlägget kan en variera de pincurls en gör.  

 

För att göra frisyren lite mer festlig kan en dekorera med olika kammar, spännen eller hårband.  

 

Ett sätt att använda pincurls är i den här frisyren.  

 

 

För att skapa en nackknut börjar en med att fästa två nålar med en liten mängd hår från sidorna som på bilden. 
 

Sen rullar en håret runt sin hand, formar så som en vill ha det och fäster med hårnålar. 

 

Det kan vara bra att spraya med hårspray för att få det att hålla ordentligt. 

 

 

Och så här ser det färdiga resultatet ut!

 

 

Tjing!

 

 

 

 

Jag vet att flera av er har frågat efter en frisyrguide. Och jag tänkte att det nu var dags att fixa en. Ni kommer få se mina vanligaste frisyrer fast på min vän Ludvig. Detta projekt gjorde jag till en skoluppgift då vi håller på med en egen tidskrift. Jag frågade Ludvig (som för övrigt har helt fantastiskt långt hår) om han var på. Och det var han. Kul, tänkte jag och åkte dit för att fotografera. Det kommer bli tre inlägg med tre olika frisyrer. Hoppas ni tycker att det är lika roligt att se som jag tyckte när jag gjorde det!

 

 

 

 

Det är alltid enklast att jobba med lockigt hår. Det är lättare att forma och det ser lite mer "vintage" ut. Just denna gång använde vi en plattång för att locka men jag själv brukar oftast sova på just pincurls för att sedan vakna upp, ta ut pincurlsen och voila: lockigt hår. Kan visa det för er någon gång så småningom. För att förtydliga: pincurls är alltså namnet på hur en sätter upp håret i "snurrar" med en hårnål (pin).

 

 

För att forma en pincurl använder jag två fingrar som jag snurrar håret runt. Formar snurren så som jag vill ha den med hjälp av båda händerna. 

 

Det enklaste att tänka på när en ska fästa en hårnål är att sätta den där en håller fingret. 

 

Såhär kan det se ut i närbild. Jag brukar känna efter hur många hårnålar jag behöver. Ibland behövs bara en, ibland behövs flera.  

 

 

En kan för all del använda ett hårnät för att få bort håret. Ett hårnät kan en hitta lite överallt. Till exempel på Åhléns.  

 

Detta var del ett i en serie om vintagefrisyrer. Hoppas ni fått lite inspiration. Och det finns inga regler. Lek och testa dig fram!

 

Tjing!

 

 

 

 

Ska jag vara helt ärlig så tog jag typ inga bilder på nyår. Jag hade helt enkelt för roligt. Men precis innan jag skulle åka hem mitt i natten knäppte min kära klasskompis Dahlia två bilder på mig. 

 

 

 

Inte världens bästa bakgrund men men. Jag hade på mig en av mina drömklänningar som jag visade för er för inte så länge sen. Och ja, jag hade mobilen i BH:n. Var ska man annars ha den när man inte har några fickor på klänningarna?

 

 

Hann i alla fall att fixa naglarna för kvällen. Lite extra glitter och sparkling sådär. 

 

Silver och rosa. Bästa nyårsfärgerna. Det rosa från Essie heter A Cut Above och det silvriga från Claté har nr 383. Så fina färger! Matchade allt med klänning och accessoarer.

 

Hoppas ni hade ett fint nyår! 

 

Tjingeling!

 

 

 

 

Här kommer en bildkavalkad från Beredskapsfesten för snart två veckor sen. En fin kväll med dans och mingel.

 

Fina Emma och Caroline.

 

Caroline hade fått fatt i en öl. Mums! 

 

 

Jag hade min vinröda dräkt från 30-talet som jag köpte i San Diego.  

 

En tidningspojke sprang runt och satte upp löpsedlar.  

 

 

Miriam hade en ringlande lång kö till sin lilla hörna där hon fixade håret på de som ville. 

 

Sen kunde man sitta och mingla framför sminkbordet.  

 

Festen hölls på Armémuseet och det såg ut såhär.  

 

Det bjöds på kaffesurr. Inte riktigt min kopp med te men vid beredskapstider måste man ju.  

 

Mötte även Simon och Jessica.  

 

Och Sarah såklart.  

 

Sen började bandet Hornsgatan Ramblers spela och det blev lite dans.  

 

Duktiga Clara sjöng. 

 

 

Sen var jag tvungen att svänga mina lurviga.  

 

Och det var det fler som ville också.  

 

Jessica fick ta en vattenpaus efter dansandet.

 

En trevlig kväll blev det. Kriget tog slut. Och vi gick glada i hågen hemåt. 

 

Tjing!

 

 

 

 

 

 

Skrev för ett tag sen att jag kanske skulle visa min garderob. Och responsen verkade vara positiv, så jag kör! Här kommer klänning ett. Alltså inte det jag tycker mest om för det kan jag nog inte bestämma mig för. Det jag menar är att det är den första klänningen jag visar. Vi jobbar igenom garderoben. Ett eller två plagg per vecka (så mycket jag hinner). Så får vi helt enkelt se hur många klänningar jag har och jag få själv lite tips på vad jag har i min garderob så jag får lite mer hållbarhetstänk i mitt liv. Bra grej va? Nu kör vi!

 

Denna rosa kräpptygsdröm från 50-talet med underklänning i siden, tygbeklädda knappar och utsvängd kjol. Kan det bli bättre liksom? Klänningen är inhandlad på bästa Vintagefabriken och jag kunde inte låta bli eftersom den satt som en smäck.

 

 

 

 

Matchar med skor från Din Sko. Tänker att detta får bli nyårsklädseln. Lite glitter på det och man är good to go.

 

Tjing! 

 

 

 

 

Hörrni!

Har ni inget att göra ikväll och befinner er i Stockholm så tycker jag att ni ska pallra er till Armémuseet för en kväll med filmvisning, mat, dans och annat galej. Temat är beredskap och det är fest. Så ta på er finaste stassen och kom!

 

 

 

I fredags bestämde jag mig tillsammans med mina två klasskompisar att gå till Nordiska museet. Varför inte göra det när man är ledig liksom, tänkte vi. Det slutade med att vi hängde där nästan hela dagen och fortsatte vårt häng resten av kvällen. En finfin dag helt enkelt!

 

Jag hade på mig det höstigaste i min garderob. En klänning från Old Touch och så en vinröd kofta över. Och ser ni broschen? Det är den bästa broschen i min samling just nu. En katt som fått tag i en mus. Supergullig i alla fall. 

 

 

Stackars mina fina klassisar som tvingades fota mig. Men fina är de! 

 

Bland annat kikade vi på en utställning om socker. De hade gjort olika delar som i en stad där utställningen var. Ett konditori, en biograf, en affär och ett lager. Väldigt intressant. Man fick en liten tankeställare om att äta mindre godis såklart. Hoppas det håller i sig (för er som inte vet, jag är sockerberoende). Mycket mys i alla fall att bara ta sig tiden att vandra runt i den där fantastiska byggnaden.

 

Tjing!

 

 

 

 

 

Det var himla längesen vi körde en dagens. Idag hade jag äntligen tid att ta ett foto medan det fortfarande var ljust. Yay! Såhär såg jag ut idag innan jag begav mig mot Riksdagen för en skolgrej. 

 

Gubbkepsen från Beyond Retro var på samt byxorna från samma ställe. Blusen är köpt på Indiska och tröjan är en fin sak jag fick av mamma för några år sen. Den är köpt i en liten butik i Linköping.  

 

 

 

 

Passade även på att möta upp min mamma idag för en fika. Mycket mys må jag säga. 

 

Tjing på er!

 

 

 

 

 

 

 

Jag känner att jag har lite idétorka. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om eller ta bilder på. Har ni några förslag? Behöver lite hjälp tror jag. Vad vill ni veta? Vad vill ni se här på bloggen? Funderar på att gå igenom min garderob för att använda det jag har istället för att köpa nytt. Tänker att det kan vara en kul grej att visa på bloggen. Ny klänning/outfit per dag under kanske en månad eller så. Vad tror ni om det? Skulle det vara kul? 

 

Tjing!

 

 

 

 

 

För ungefär två veckor sen var jag på kalas. Och inte vilket kalas som helst utan en folkparksfest. Jag var inbjuden till Skebokvarns Folkpark av Amanda och Miriam som båda hade fyllt år. Under kvällen bjöds det på dans, orkestermusik av Syndens Kapell och trevligt sällskap. Kiosken var öppen och serverade allt från sockervadd och godis till öl och synd-kit.  

 

Carrå körde på den coola 60-talsstilen.  

 

 

Jag körde på den mer söta klädseln. 

 

Det samlades mycket folk i den lagom stora lägenheten och det var i ren folkparksanda lite trångt och mysigt.

 

Karoline dansar till orkestern tillsammans med de båda födelsedagsbarnen.  

 

En fin kväll med andra ord. 

Tjing!

 

 

 

 

 

 

 

Haight-Ashbury. Tänk flower power och bohemiskt 60-tal. Det var här det började. Och jag är helt förälskad i denna plats. 

 

På min mammas födelsedag tog vi oss hit för att äta glass och kolla oss omkring. Hittade till den här magiska butiken. 

 

Därinne fanns det allt möjligt och jag köpte mig ett ankare att ha som prydnad.  

 

 

Jag vet att det är samma motiv på bilderna men tycker att de får så olika karaktär. I den här butiken där jag tog dessa två bilder finns allt mellan himmel och jord vad gäller vintage. Butiken heter Decades of Vintage och precis som namnet avslöjar så finns det plagg från alla årtionden. Allt är kategoriserat efter årtal. Fantastisk butik. Är du i Haight-Ashbury måste du kika in! 

 

 

En annan sak med detta ställe (egentligen San Francisco i allmänhet) är alla fantastiska hus i alla möjliga färger och former. Jag vill flytta in i alla. Helst nu på en gång. Vem är med mig? 

 

Såklart måste Jimi Hendrix finnas som en väggmålning.  

 

Vi tog sen en glass på Ben & Jerrys vilket blev mammas tårta för dagen. Supergott! 

 

Kunde inte sluta leta efter fina hus. Tror att min familj blev lite trött på mig när jag bara: – Ska bara ta ett kort, eller två! Vänta lite.. 

 

En fin dag i en vacker stadsdel i San Francisco. Hade velat gå där mer och kika in i alla vackra butiker. Men familjen sa stopp och belägg och ville vidare. Då får man väl kompromissa, tänkte jag. Någon dag ska jag tillbaka dit. Till fantastiska San Francisco. En av de finaste städer jag vet.

 

I nästa inlägg om resan har vi lämnat San Francisco bakom oss. Vart vi for får ni se en annan dag. 

 

Tjing!

 

 

 

 

För ungefär två veckor sen var det dags för maskerad på Chicago. The Grande Masquerade. Temat var Outer space och det var läge att hitta sin kreativa sida. Jag älskar nämligen att gå in för utklädningar. Sagt och gjort. Jag fick hit min bästa dräkt någonsin, nämligen min julgranskuledräkt. Den går att använda till mycket vill jag lova. Har varit diverse frukter och bär och annat skoj i den. Denna gång iklädde jag mig rollen som planeten Mars. 

 

Amanda, Elisabet, Linda och jag gjorde oss redo för festen. Älskar den här bilden eftersom jag ser spå fruktansvärt misanpassad ut. Kort och tjock mot de andras lite mörkare och smalare tema. Mer bilder från kvällen hittar ni på min instagram, @elsalisalarson. 

 

Elisabet aka Betsy eller Glitter med en fabulös hemmagjord hatt.  

 

Det vankades dans in på småtimmarna, liveband och självklart en tävling om bäst klädsel. Fick äran att få pris för bästa kvinnliga utklädnad och fick då en dans med en robot. Underbar kväll. Fint folk. Och alltid alltid fint med dans.

 

Tjing!

 

 

 

 

Det känns så konstigt men det är faktiskt en månad sen jag åkte till Kalifornien med min familj. Sjukt vad tiden går fort egentligen. Här kommer bilderna från andra dagen i San Francisco. Alltså, jag är kär i den här staden.  

 

Vi tog en tur till hamnen. Där mötte jag upp en särskild person, nämligen Vicky. 

 

Hittade den här lilla rackaren som inte kunde vara tyst utan skrek mest hela tiden.  

 

Vi passade på att vara lite turistiga när jag ändå var här. Tänker ju bara på Forrest Gump (filmen). Måste nog se den snart.  

 

Ute på en pir fanns det sjukt mycket frukt. Love it! Så vackra färger.  

 

Där fanns även en karusell.  

 

Såhär såg jag ut för dagen. Sjömansklänningen som jag köpt av Jessica och kavajen som jag köpt av Sarah. Bra med vänner att köpa kläder av. 

 

Det var ju denna tös jag träffade just denna dag. Vi har setts kanske två eller tre gånger förut på olika bloggevents i Stockholm men numera bor hon just här i San Francisco. Vad kul tänkte jag och hörde av mig till henne när jag visste att jag skulle dit. Och hon var lika glad för att jag kom. Fick en heldag med henne för att upptäcka staden på riktigt.  

 

Hon tog mig till pir 39 där sjölejonen bor.  

 

Vi tänkte först åka en sån här gammal spårvagn men det var alldeles för lång kö. Vi tog en annan istället som var från 1948. Fick dock ingen bra bild på den.  

 

Vi åt sen lunch på ett av Vickys favoritställen. Alltså, amerikanska pannkakor. Mums! 

 

Den här fröken alltså. Det var så himla fint att ses! Och vill ni se fler bilder från dagen kan ni kika in här.  

 

Alla dessa backar!! <3 

 

 

Sen tog vi en tur förbi China town. Tydligen är det den största China town utanför Kina.  

 

 

Hittade ett hus som hade en fantastisk väggmålning.  

 

Hela San Francisco var överfullt med pastelliga och vackra hus. Helt i min smak! 

 

 

Alla dessa fantastiska backar. Hur tänkte de liksom när de byggde den här staden? Jag är så nyfiken. Gick runt hela dagen och bara: – Asså wow, hur fantastiskt är inte detta? Jag är sååå fascinerad!

 

Ballonger! 

 

 

På eftermiddagen hittade vi en magisk hattaffär helt i min smak full med pinaler.  

 

Ett stycke väggmålning och en ljuskrona.  

 

I skylten hade de en gammal Singer-symaskin.  

 

Och i ett av rummen hängde en annan ljuskrona. Alltså, hjortarna! Oh dearly dear! 

 

Sen gick vi och mötte upp min familj eftersom vi skulle vidare. På vägen hittade vi ett stort löv.

 

Vilken magisk dag! Har helt klart en crush på den här staden. Lätt att jag kommer tillbaka!! 

Tjing!

 

 

 

 

Ursäkta det lilla stoppet i bloggflödet den senaste veckan. Har haft en hemtenta, några deadlines och en bok att recensera till skolan. Men nu är jag tillbaka. Hoppas jag i alla fall. Idag började vi med en tv-kurs som jag verkligen ser fram emot. Ska bli roligt att göra något mer praktiskt. 

 

I alla fall, här kommer del två från dagen då jag cyklade genom Stockholm i tweed för ungefär två veckor sen. Enjoy!

 

Första stoppet. Karlsbergs slott. Emma bjöd på kakor.  

 

Jag passade på att posera litegrann.

 

Sen kom Carrå och spexade till det litegrann.  

 

PUSS, sa jag! (och nej, den är inte på munnen men mys i alla fall) 

 

Detaljerna på Emmas cykel! <3 

 

Stopp nummer två. Rålambshovsparken. Dags för lite fikapaus och självklart lite hårfixarpaus.  

 

Alltså, gullhunden, så fint! 

 

Efter fikat var det dags att fotograferas. Alla cyklar och alla deltagare. Lite skolfoto-känsla på den men vad gör man inte? 

 

Sen packade Emma korgen och vi begav oss igen. Över Västerbron mot Söder.  

 

Ett litet stopp vid Nytorget.  

 

Bara för att se om alla har hängt med.  

 

Till sist var vi framme vid vårt mål för dagen. Skeppsholmen. Där vi parkerade cyklarna på rad.  

 

Denna tös var jag självklart tvungen att få med på bild. Superfin kappa, eller hur? 

 

Sen var det dags för att kika lite i museet där det var cykelutställning innan det var dags för picknick i det gröna.  

 

Men de där två... 

 

... de letade bara efter öl. Ha!

 

Vilken dag och vilket äventyr. 

Tjing på er!

 

 

 

För exakt en vecka sen satt jag på en cykel och åkte runt om i Stockholm. Tänkte visa hur det såg ut så här kommer del ett. 

 

Bike in Tweed är ett event varje höst där man cyklar, helst på gamla cyklar, iklädd vintage och tweed. Det är sjukt socialt och man träffar hur mycket trevliga personer som helst. Detta är mitt andra år och det var roligt att vara med även denna gång. Det är inget lopp i den bemärkelsen att den som kommer först vinner. Nej, vi åker alla tillsammans och har det mest trevligt. Men man kan vinna olika stilpriser på både cykel och utstyrsel. Håll utkik och häng på nästa år vettja!

 

Den första jag mötte när jag kom fram var Malin som har butiken Fiffi's Vintage.  

 

Efter det hittade jag två av domarna för dagen. Min frisör Sarah och så Ann, som driver popup-shopen Tidens Melodi. 

 

Sötnosen Emma var där. Alltid med ett tandköttsleende nära till hands. 

 

       

Såhär såg jag ut för dagen. Klädd i min dräkt från Old Touch, en halsduk som min mamma stickat och så självklart min nya hatt som jag köpte i en butik i San Diego. 

 

Det var så himla ljust så att jag var tvungen att blunda mest hela tiden.  

 

Jag och min trotjänare till cykel. Helst hade man ju velat ha en gammal en men har man ingen får monarken duga. 

 

Caroline hade dagen innan lyckats få tag i en cykel att cykla på. Perfekt tänkte jag, då slipper jag åka själv.  

 

En av de stiliga herrarna som cyklade i loppet.  

 

Den där tösabiten alltså. Hon lyckas alltid bli så söt på bild.  

 

Vissa stod och njöt i solen innan loppet började.  

 

 

Det är så härligt när människor i olika åldrar samlas över gemensamma intressen. Cyklar och vintage. Hur bra är inte det liksom? 

 

Sen blev det tillslut dags för att cykla. Vi hade en lång väg framför oss. Och var vi stannade, ja, det får ni se en annan dag.  

 

 

Tjing!

 

 

 

Under min resa till Kalifornien fyllde jag tjugosex. Det var den varmaste veckan på hela året i San Diego där vi befann oss. Eller egentligen vaknade vi i Oceanside hemma hos min kusin och hennes familj men det ligger ganska nära San Diego. Planen för dagen var att åka till Sea World. Vi packade helt enkelt in oss i vår gigantiska bil och åkte mot San Diego.

 

 

Det första vi möttes av var denna donna. Sjukt häftigt att se dem i verkligheten. Häftiga djur ändå.  

 

Vi fortsatte vandringen runt i parken och jag fann även denna fågel. Vet faktiskt inte vad det är för nån, vet ni? De var i alla fall sjukt vackra med sina tunna fjäderplymer.  

 

Efter lunch kollade vi på när några sjölejon bland annat dansade charleston. Allt kändes väldigt amerikanskt med mycket musik och spex. 

 

 

Såhär såg jag ut för dagen tills jag inte orkade fluffkjolen längre och bytte om till skjorts. Blusen köpte jag på 2 km loppis i Aspudden dagen innan jag åkte och kjolen har jag köpt på Vintagefabriken. Skorna är från Swedish Hasbeens såklart. 

 

Vi avslutade dagen på Sea World med att kolla på späckhuggarna i den maffigaste showen. Det var blödande vacker musik, väldigt mycket alltihop. Som ett program med Extreme Home Makeover man gråter till. Väldigt amerikanskt alltihop.

 

Under showen började jag fundera. Jag tycker att späckhuggare är sjukt häftiga, vackra och ståtliga djur. Men stackars dem som måste vara där instängda, år efter år, för att göra show på show för oss som kommer dit. Fick lite hjärtknip för dessa magiska djur. Fick även lite information från några av mina instagramläsare som inte tyckte alls det var bra att ha späckhuggarna instängda så som de är. Jag började fundera ännu mer och insåg att jag inte alls tyckte om hur djur behandlas av oss människor ibland. På vägen hem från Amerikatt kollade jag faktiskt på den gamla filmen Rädda Willy och när jag var hemma i Stockholm igen kollade jag på dokumentären Blackfish för att lära mig mer om vad som händer med späckhuggarna, inhägnade på Sea World. 

 

Späckhuggare är smarta, men känsliga, djur. De lever i familjer och ungarna lämnar aldrig sin mammas sida. I alla fall inte i det fria. Inhägnade blir de skilda från varandra. De bryts ner och får bo i "familjer" som är ihopsatta bara för att det är de djur som parken vill ha. De tvingas uppträda och bete sig på ett visst sätt för att vi människor säger åt dem att det ska de göra. Och så får de inte tillräckligt med mat för det. Vissa djur blir även "mobbade" och skadade av sina egna. Det är inte underligt att de blir frustrerade och arga. I dokumentären Blackfish berättas det om bland annat en späckhuggare vid namn Tillikum som dödat två människor med tjugo års mellanrum. För han var frustrerad och inte visste hur han skulle visa det. Självklart är det synd om personerna som dog. En av dem var hans tränare. Men det talas inte om hur farligt det kan vara med späckhuggare inom Sea World, enligt dokumentären. Det berättas inte om dödsfallen, tränarna intalas att det de gör är bra. Och de gör ett bra jobb, det är jag säker på. Men djur ska inte hållas instängda på det viset. Späckhuggare gillar närhet. De är vänliga djur. Utanför djurparkerna hör man aldrig om att späckhuggare skadar människor. Och det är bara de späckhuggare som är inhägnade som har böjda fenor. Så vad säger det egentligen? På Sea World säger man att späckhuggare lever ungefär 30-35 år. De lever längre om de lever bland människor. Men detta stämmer inte. Späckhuggare lever minst lika länge som människor i det fria, om inte längre. 

 

Men kan man släppa ut djuren igen efter att de varit inhägnade, är frågan man ställer sig. Är de födda i fångenskap tror jag inte man ska göra det. För de vet inget annat. Men de som blev tillfångatagna och skiljts från sin familj? Jag tycker ju på något sätt att de borde bli det. Men det är något som Sea World inte gör. Tillikum lever fortfarande i fångenskap men hålls för sig själv. Efter den senaste dödsincidenten har Sea World bestämt att man som tränare inte ska simma tillsammans med djuren utan befinna sig på avstånd så att detta inte ska hända igen. Hela den här grejen satte verkligen igång något i mig. Jag fick hjärta för djuren. Klart att jag har hjärta för de tränare som dött när de jobbat med djuren. Men det är ju något som triggar igång späckhuggarna, något som får dem att agera som de gör. Det kan inte bara vara en stunds galenskap bara sådär. Nej, det tror jag inte på. Det måste vara något annat. En frustration som de plötsligt inte vet hur de ska hantera. 

 

Det här är väldigt svårt ämne och jag vet att jag inte kan göra så mycket åt hur världen ser ut. Men jag ville bara uppmärksamma detta och att jag verkligen tänkte till där, på min födelsedag, när jag fick se dessa ståtliga djur. 

 

 

 

 

För att sedan gå tillbaka till något annat, helt trivialt, så åkte vi in till San Diego efter dagen på Sea World och jag fick gå till två vintagebutiker och shoppa loss litegrann. Det var helt klart en fin, men annorlunda födelsedag. 

 

Tjing så länge!

 

 

 

 

Nu är jag hemma igen i höstiga Sverige efter nästan två veckors semester i Kalifornien. Känns så konstigt att vara hemma och jag är sjukt jetlagad. Men här finns inte tid för vila inte. Jag var tvungen att åka till skolan idag för att fixa en deadline. Men nu är det helg! Jippie! Och imorgon är det Bike in Tweed. Ses vi där? 

 

Såhär såg jag ut idag:

 

Höstkappan var på och jag satsade på att gå all in för hösten med att klä mig i vinrött dagen till ära.  

 

 

 

 

 

 

Nya kjolen som jag köpte i en fantastisk vintagebutik i San Diego. Har även en matchande kavaj till som är så sjukt fin. Måste visa någon dag. Hela setet är från sent 30-tal eller tidigt 40-tal. Så himla fin färg! Min favorit. Koftan och blusen är båda från mitt jobb, Noa Noa. Halsbandet är från Pill Jewelery, bältet var min mammas och strumpbyxorna tror jag är från Lindex. Och till sist har vi skorna som är supergamla men fortfarande ganska fina, från Nilson och så nagellacket som är Essie i färgen Thigh high. 

 

Det var en dagens det. Längesen jag hann med det. Passade även på att inviga mitt nya objektiv som jag köpte i Amerikatt. Ett 30 mm från Sigma. Är hur nöjd som helst. Snart, när jag hinner och orkar, ska jag visa bilder från min resa. Håll ut. 

 

Hej så länge!

 

 

 

 

För lite mer än två veckor sen begav sig jag och Caroline ut på äventyr. Vi skulle till min vän och frisör Sarah. Eller snarare till hennes salong. Hon och en vän sålde lite kläder de inte ville ha längre. Tyvärr missade jag att ta bilder där men fick med mig en superfin kavaj som matschade min outfit för dagen perfekt. Efter att vi varit där styrde vi kosan mot Fridhemsplan och Neighbourhood Chrush som var en marknad just denna dag. Fridhemsgatan var full av folk och butikerna i närheten hade ställt upp stånd med saker att köpa. 

 

Det fanns mycket Vintage att kika på. Bland annat hos Aggie Twigg där jag köpte en mintgrön basker. Perfekt till hösten.  

 

Stockholmsminnen är en butik som hyr in sig hos Aggie Twigg och de hade alla möjliga prylar och pinaler.  

 

Här har vi vackra Caroline och fantastiska Sandra som hade på sig en rullskridsko-brosch dagen till ära då hon skulle på Roller Derby.  

 

Själv hittade jag, förutom baskern, en divan att vila mig lite i och passade på att njuta lite av solen. 

 

 

Spexade till det lite i divanen. Allt vilande gjorde mig trött så jag och Caroline begav oss hemåt för att äta en sen lunch. Det vvar en himla fin lördag minsann. 

 

Tjing!

 

 

 

För snart två veckor sen hade Elsa releasparty för sin bok Inred med Vintage. Hon hade bjudit in alla sina vänner till Kåken för att fira. Det bjöds på cider och mingel utan dess like. Var självklart tvungen att köpa med mig en bok hem. Så himla fin!

 

Elsa och hennes Pontus mötte oss när vi kom. De hade inrett fint med färgglada girlanger och pompoms.  

 

Mötte vackra Emma som kom tillsammans med sina vapendragare från Vintagefabriken, Lollo och Linda.  

 

Sofia, Emily och Caroline minglade loss.  

 

Jag hittade rosa ballonger och kunde inte låta bli att leka med dem. Bakom mig skymtas en smått orolig Lollo. 

 

Mötte även fina Isabelle och var tvungen att ta en bild med henne och Sofia.  

 

Flowerpower där Sofia är.  

 

Fångade fina Annika mitt i ett skratt.  

 

Huvudpersonen och min namne i egen hög person. Grymt jobbat med boken!! 

 

Emelie, Emily och Emilys fästman Adam stod och pratade. Eller, mest kanske Emelie och Adam pratade om den utbildningen de båda går/gått.  

 

Puss!

 

En riktigt fin kväll och för er som inte redan gjort det tycker jag ni ska kika in boken Inred med Vintage. Helt klart värd att ha i bokhyllan.