Lucka 9: Berätta om din stil när du var 15 år.

 
 
Dags för lucka nio i Emilys magiska julkalender. Berätta om din stil när du var 15 år. 
 
 
Stil och stil, vad ska man säga? Året var 2003-2004 och jag gick i nian och skulle precis börja gymnasiet. Äntligen skulle jag få en ny skola med nya vänner. Börja om. Sista året i högstadiet. Elevrådsordförande, försök till att passa in och fortfarande ett huvud kortare än alla andra. Hittar på nya trender med mammas gamla stickade sjal som jag hade varje vinter och nya converseskor och fjällrävenväska. Min bror tyckte att jag redan då försökte passa in på den skolan jag hade sökt till gymnasiet. Och jag kom in och bar min svarta fjällräven och mina beiga converseskor (som jag för övrigt klottrade på i massor) med stolthet första dagen tillsammans med en randig kavaj i sammet. Jag hade också blivit tillräckligt "stor" för att handla jeans på vuxenavdelningen på JC. Mina favoriter var lite stentvättade och för långa så jag hade dem uppvikta. Långa linnen från Gina Tricot var på modet och jag brukade leta igenom mammas gamla smycken för att se vad jag kunde använda. Så småningom byttes allt ut mer och mer då jag hittade mina vänner. Jag blev mer bohemisk i min stil och satsade på manchesterbyxor och mammas gamla 70-talskläder i oranget och brunt. Men innan dess, var jag fortfarande den osäkra femtonåringen, som kom från ett litet ställe där man inte riktigt fick vara annorlunda. Där man förväntades att vara på ett visst sätt och ha en viss typ av klädsel. Vi som inte följde normen, vi var inte riktigt välkomna. Sommaren innan gymnasiet gick jag runt i linne, kortkort jeanskjol och tunna leggings. Då, när jag åkte moppe till jobbet på utomhusbadet. Då, när jag byggde pussel och lyssnade på Caesars Palace. Då, när jag följde med min brorsas fotbollslag till Kroatien. Då, när jag hånglade för första gången med en pojke med nötbruna ögon. Efter det började äventyret, gymnasiet, nya vänner och musiken. Drömmar som jag aldrig satt ord på fick nytt liv och jag fick äntligen stå på en scen och sjunga. Det var ju det jag kunde. Dock tog ibland rädslan att inte passa in överhanden, precis som förut, men det var ändå en nystart och en ny chans. 
 
Mer om när jag var femton hittar ni här
 
 
 
 
Translation: Part nine in the Christmas calender by Emily. My style when I was 15 years old. Not much of a style really. Life was more about insecurity, the first kiss and to fit in. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0