Som ni kanske märkt har mitt Monthly Makers-bidrag uteblivit denna månad. Jag får kanske kalla det brist på inspiration och mycket att göra i skolan. Gjorde något men kände att det inte var något som jag ville visa för det blev så snabbt gjort och jag vill hellre att det jag gör ska vara inspirerande för er som läser. Så, nya tag. Vi satsar på oktober istället. Men för er som är intresserade finns nu samlingsinlägget för denna månad uppe hos Mikaela. Så himla fina grejer som alla gjort. Jag är så stolt. 

Jag sitter egentligen med en hemtenta just nu men det går sådär om jag ska vara ärlig. Min lägenhet har aldig varit så ren (klassiker när en skriver hemtenta) och jag drar mig för att göra det jag måste. Plus att den ska vara inne ikväll. Lite smått panik men jag är en mästare på att prokrastinera. Tänkte i alla fall att vi kör en liten höstlista som jag lånat från Agnes. 

Vad är det bästa med hösten?

Den friska och krispiga luften och alla färger. 

Vad har du för höstplaner?

Jag ska försöka klara av att plugga samt träffa Oliver så mycket som möjligt. Föhoppningsvis blir det en tur till Paris också. 

Vad kommer du fota i höst?
Lite outfits, löv och fina ställen jag besöker. 

Vad kommer du dricka?
Te, kaffe och vin.

Vad har du på dig på hösten?
Allt från tjocka halsdukar, fina kappor och pennkjolar till tjocktröjor och mjukiskläder. Allt i ton av vinrött, plommonlila och senapsgult. Och så lite rosa såklart. 

Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan?
Jag hade precis kommit hem från Kalifornien och åkte Bike in Tweed samt jobbade med lite artiklar i skolan. 

Vad händer i ditt liv just nu?
Jag skriver hemtenta och hoppas att jag tar mig igenom denna lite stressiga period för att få slappna av lite. Ska hälsa på Oliver i Lund i helgen. 

Vad tittar du på?
Jag tittar just nu på How I met your mother igen men kikar även på Bonde söker fru och Tro, hopp och kärlek. Ser dock fram emot nya och sista säsongen av Downton Abbey. 

Vad lyssnar du på?
Beyoncé när jag pluggar, mycket Sufjan Stevens och Beirut. Och lite nyare som Zara Larssons Never forget you samt Höru mig bae. 

 

 

 

* Låt inte melankolin ta överhand.

* Njut av färger och sol. 

* Drick mycket te och läs en bra bok.

Hur spenderar ni hösten?

 

Jag har länge tänkt att jag vill berätta en sak och nu känner jag att det är dags. Ni får nu en liten inblick i mitt inre. Välkomna. 

Jag är starkskör. Om du inte vet vad det är så ska jag berätta det för dig. Jag är en känslomänniska och jag lever med en massa känslor i mig och utanpå mig. Det är min överlevnadsstrategi som jag har burit med mig och använt mig av genom alla år i mitt liv. Så länge jag kan minnas. Ibland har den fungerat mindre bra då jag burit på alla andras känslor och tryckt undan mina egna. Ena dagen är jag stark och klarar allt. Andra dagen kanske jag är skör och ligger som en pöl i sängen. Det är för att jag tar in så himla mycket under en dag. Min hjärna klarar inte av att bära på allt och när jag då inte får sortera blir det fel. Jag har under min uppväxt fått utbrott eller blivit arg eller ledsen och inte alltid förstått varför jag beter mig som jag gör eller varför jag känner som jag gör. Jag har inte förstått att det är alla andras känslor som bubblar i mig. Jag har stenkoll på vad alla andra känner men mitt eget känsloliv är ett kaos. Jag har varit en kameleont som formas efter hur andra vill att jag ska vara för jag känner hur de vill att jag ska vara och bete mig. Går jag in i ett rum känner jag in stämningen och beter mig utifrån den. Det kanske inte är så underligt att det då och då bubblar över och blir kaos och ett utbrott plötsligt kommer. Jag är som en vulkan som bär och bär på en massa skräp och tillslut så orkar inte jag ta hand om det längre och då får jag ett utbrott och sprutar ut all lava i mig.

Människor har genom mitt liv sagt att jag varit överkänslig och att jag borde skärpa mig eller trycka undan mina känslor. För det är normen. Jag ska stöpas i samma form och inte visa något utanpå. Det spelar ingen roll vart jag är och vem jag varit med. Det är så människor tycker att jag borde hantera mina känslor. Jag har lätt för att gråta och visar ofta mina känslor. Blir jag arg så gråter jag, blir jag ledsen så gråter jag och är jag glad så är jag verkligen genuint glad. Jag går in i känslan jag känner. Jag har fått höra saker som ”skärp dig!”, ”jaha, nu börjar hon gråta igen” eller ”fast det där var väl inte så farligt”. Det gör det inte lättare att acceptera sig själv. Jag har i perioder hatat mig själv för att jag är som jag är och att varken jag eller människor omkring mig kan acceptera det. För jag har känt mig fel och onormal. För att jag inte följer normen. Men egentligen, vem vill följa normen?

Jag är även stark för jag klarar mig ofta genom tuffa perioder och förstår inte alltid hur jag gör det. Jag blir bekväm i den jobbiga känslan och bara tar mig igenom det, hur tufft det än är. Så, jag är en starkskör person. Och jag accepterar det. Jag har äntligen accepterat att det är såhär jag är. Och jag lär mig av det. Jag vet att jag måste ta tid och tänka på vad det är jag känner. Är det mina eller någon annans känslor. Ibland får jag ta tid och känna på en känsla för ett tag. Nu får jag vara ledsen ett tag. Eller just nu är jag arg. Och det är okej att jag känner som jag känner. Jag vet att detta inte är hela världen men det är min värld. Och jag lär mig att leva med det. Jag är stolt över mig själv att jag insett alla dessa saker om mig. Och jag är stolt över att vara en starkskör person. Ibland är det jättejobbigt men jag har en gåva som jag kan använda mig av och jag lär mig mer och mer för varje dag som går. För vet ni, det behövs personer som oss starksköra i världen. 

Våga öppna dig också! Är du en starkskör person du med? Eller har du en annan överlevnadsstrategi?  

PS: Vill du läsa mer om att vara starkskör finns det en superbra bok som heter Drunkna inte i dina känslor av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. Bra tips såhär en onsdag. 

Allt gott fina ni! 

Puss!

Translation: Time to open up. I'm a Highly Sensitive Person.