Lucka 18: En bild på din familj

Jag hade precis skrivit klart ett inlägg och sen försvann allt. Så störande att man måste börja om. Jag som var så nöjd. 
 
I alla fall. I den en artonde luckan i Emily Dahl-kalendern ska jag visa en bild på min familj. Här är den:
 
Det är den senaste bilden på oss alla tillsammans. Julen 2010. Mormor Svea, då 86, tog bilden. Hon är inte så van vid systemkameror så det är därför bilden är lite sned. Från vänster: 
 
Pappa Gunnar, 61, är ekonom/rådgivare på LRF-konsult. Fråga mig inte vad han jobbar med egentligen, för det vet jag inte. Han är en skämtare och skojar om allt. Gillar fotboll och har det mest högljudda skrattet av alla i släkten. Man hittar honom oftast sovandes på soffan framför ett TV-program. 
 
Mamma Gun-Marie, 58, jobbar som läkarsekreterare men började har också jobbat på posten och är också kantor/kyrkomusiker. Hon håller i diverse körer, uckelele-kurser, stick-kaféer och volontärar i en second-handbutik när hon är ledig från sitt vanliga jobb. Hon har lite svårt att säga nej och gör oftast mer än hon ska eller orkar men sen är hon ju också den snällaste av oss i familjen. 
 
Samuel, 26, äldre bror och mellanbarnet av oss syskon. Han jobbar som nattreceptionist på Scandic men det kan bli något annat till våren. Han bor i samma trappuppgång som alla sina vänner och spelar mycket fotboll. Han är medlaren av oss syskon och försöker ofta liva upp stämningen med ett youtube-klipp eller en konstig låt. 
 
Jag, Elsa Lisa Larson, liten, yngst, mini, bebis och så lite humör och en gnutta stil. 
 
Josef, 31, äldst av oss i syskonskaran. Jobbar som elektriker och är specialist på larm(?) tror jag. Han är väl den som tar mest ansvar och älskar att jobba, helst mycket och mest hela tiden. Han bor med sin tjej i ett litet hus på landet med hund och allt. Pratar nästan jämt i telefon, oftast när han kör bil. När han ringer vet man att turen har kommit till mig igen i telefonboken. 
 
 
Ja det var då familjen Larson, eller? Nej just det, Axelsson var det ju vi hette. Det var alltså familjen Axelsson, från någonstans på östgötaslätten. Vi är väldigt olika men tillför något till familjen på vårt vis. Och om ni undrar varför jag kallas Elsa Lisa Larson så är det något min mamma kallade mig hela uppväxten. ELSA LISA LARSON, nu får vi allt sätta fart!, skrek mamma från undervåningen. Och jag sprang tassandes nerför trappen till köket, eller vardagsrummet eller var hon nu var.
 
Hej hopp!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0