En kväll tog vi oss upp vid Griffith Observatory under vår resa. Magiskt att se ljuset långsamt falna och bli till mörker. Staden fick lysa upp himlen och bli våra stjärnor i natten.

 

Efteråt tog jag mig till Pasadena för att dansa på Lindy Groove. Ett perfekt avslut på dagen. 

 

Texten i rubriken kommer från låten Los Angeles av Peter Bradley Adams. Vill ni höra fler låtar som jag sparade i min Kalifornien-lista hittar ni dem här. 

 

 

 

 

 

Under min resa till Kalifornien fyllde jag tjugosex. Det var den varmaste veckan på hela året i San Diego där vi befann oss. Eller egentligen vaknade vi i Oceanside hemma hos min kusin och hennes familj men det ligger ganska nära San Diego. Planen för dagen var att åka till Sea World. Vi packade helt enkelt in oss i vår gigantiska bil och åkte mot San Diego.

 

 

Det första vi möttes av var denna donna. Sjukt häftigt att se dem i verkligheten. Häftiga djur ändå.  

 

Vi fortsatte vandringen runt i parken och jag fann även denna fågel. Vet faktiskt inte vad det är för nån, vet ni? De var i alla fall sjukt vackra med sina tunna fjäderplymer.  

 

Efter lunch kollade vi på när några sjölejon bland annat dansade charleston. Allt kändes väldigt amerikanskt med mycket musik och spex. 

 

 

Såhär såg jag ut för dagen tills jag inte orkade fluffkjolen längre och bytte om till skjorts. Blusen köpte jag på 2 km loppis i Aspudden dagen innan jag åkte och kjolen har jag köpt på Vintagefabriken. Skorna är från Swedish Hasbeens såklart. 

 

Vi avslutade dagen på Sea World med att kolla på späckhuggarna i den maffigaste showen. Det var blödande vacker musik, väldigt mycket alltihop. Som ett program med Extreme Home Makeover man gråter till. Väldigt amerikanskt alltihop.

 

Under showen började jag fundera. Jag tycker att späckhuggare är sjukt häftiga, vackra och ståtliga djur. Men stackars dem som måste vara där instängda, år efter år, för att göra show på show för oss som kommer dit. Fick lite hjärtknip för dessa magiska djur. Fick även lite information från några av mina instagramläsare som inte tyckte alls det var bra att ha späckhuggarna instängda så som de är. Jag började fundera ännu mer och insåg att jag inte alls tyckte om hur djur behandlas av oss människor ibland. På vägen hem från Amerikatt kollade jag faktiskt på den gamla filmen Rädda Willy och när jag var hemma i Stockholm igen kollade jag på dokumentären Blackfish för att lära mig mer om vad som händer med späckhuggarna, inhägnade på Sea World. 

 

Späckhuggare är smarta, men känsliga, djur. De lever i familjer och ungarna lämnar aldrig sin mammas sida. I alla fall inte i det fria. Inhägnade blir de skilda från varandra. De bryts ner och får bo i "familjer" som är ihopsatta bara för att det är de djur som parken vill ha. De tvingas uppträda och bete sig på ett visst sätt för att vi människor säger åt dem att det ska de göra. Och så får de inte tillräckligt med mat för det. Vissa djur blir även "mobbade" och skadade av sina egna. Det är inte underligt att de blir frustrerade och arga. I dokumentären Blackfish berättas det om bland annat en späckhuggare vid namn Tillikum som dödat två människor med tjugo års mellanrum. För han var frustrerad och inte visste hur han skulle visa det. Självklart är det synd om personerna som dog. En av dem var hans tränare. Men det talas inte om hur farligt det kan vara med späckhuggare inom Sea World, enligt dokumentären. Det berättas inte om dödsfallen, tränarna intalas att det de gör är bra. Och de gör ett bra jobb, det är jag säker på. Men djur ska inte hållas instängda på det viset. Späckhuggare gillar närhet. De är vänliga djur. Utanför djurparkerna hör man aldrig om att späckhuggare skadar människor. Och det är bara de späckhuggare som är inhägnade som har böjda fenor. Så vad säger det egentligen? På Sea World säger man att späckhuggare lever ungefär 30-35 år. De lever längre om de lever bland människor. Men detta stämmer inte. Späckhuggare lever minst lika länge som människor i det fria, om inte längre. 

 

Men kan man släppa ut djuren igen efter att de varit inhägnade, är frågan man ställer sig. Är de födda i fångenskap tror jag inte man ska göra det. För de vet inget annat. Men de som blev tillfångatagna och skiljts från sin familj? Jag tycker ju på något sätt att de borde bli det. Men det är något som Sea World inte gör. Tillikum lever fortfarande i fångenskap men hålls för sig själv. Efter den senaste dödsincidenten har Sea World bestämt att man som tränare inte ska simma tillsammans med djuren utan befinna sig på avstånd så att detta inte ska hända igen. Hela den här grejen satte verkligen igång något i mig. Jag fick hjärta för djuren. Klart att jag har hjärta för de tränare som dött när de jobbat med djuren. Men det är ju något som triggar igång späckhuggarna, något som får dem att agera som de gör. Det kan inte bara vara en stunds galenskap bara sådär. Nej, det tror jag inte på. Det måste vara något annat. En frustration som de plötsligt inte vet hur de ska hantera. 

 

Det här är väldigt svårt ämne och jag vet att jag inte kan göra så mycket åt hur världen ser ut. Men jag ville bara uppmärksamma detta och att jag verkligen tänkte till där, på min födelsedag, när jag fick se dessa ståtliga djur. 

 

 

 

 

För att sedan gå tillbaka till något annat, helt trivialt, så åkte vi in till San Diego efter dagen på Sea World och jag fick gå till två vintagebutiker och shoppa loss litegrann. Det var helt klart en fin, men annorlunda födelsedag. 

 

Tjing så länge!

 

 

 

 

Nu är jag hemma igen i höstiga Sverige efter nästan två veckors semester i Kalifornien. Känns så konstigt att vara hemma och jag är sjukt jetlagad. Men här finns inte tid för vila inte. Jag var tvungen att åka till skolan idag för att fixa en deadline. Men nu är det helg! Jippie! Och imorgon är det Bike in Tweed. Ses vi där? 

 

Såhär såg jag ut idag:

 

Höstkappan var på och jag satsade på att gå all in för hösten med att klä mig i vinrött dagen till ära.  

 

 

 

 

 

 

Nya kjolen som jag köpte i en fantastisk vintagebutik i San Diego. Har även en matchande kavaj till som är så sjukt fin. Måste visa någon dag. Hela setet är från sent 30-tal eller tidigt 40-tal. Så himla fin färg! Min favorit. Koftan och blusen är båda från mitt jobb, Noa Noa. Halsbandet är från Pill Jewelery, bältet var min mammas och strumpbyxorna tror jag är från Lindex. Och till sist har vi skorna som är supergamla men fortfarande ganska fina, från Nilson och så nagellacket som är Essie i färgen Thigh high. 

 

Det var en dagens det. Längesen jag hann med det. Passade även på att inviga mitt nya objektiv som jag köpte i Amerikatt. Ett 30 mm från Sigma. Är hur nöjd som helst. Snart, när jag hinner och orkar, ska jag visa bilder från min resa. Håll ut. 

 

Hej så länge!

 

 

 

 

För lite mer än två veckor sen begav sig jag och Caroline ut på äventyr. Vi skulle till min vän och frisör Sarah. Eller snarare till hennes salong. Hon och en vän sålde lite kläder de inte ville ha längre. Tyvärr missade jag att ta bilder där men fick med mig en superfin kavaj som matschade min outfit för dagen perfekt. Efter att vi varit där styrde vi kosan mot Fridhemsplan och Neighbourhood Chrush som var en marknad just denna dag. Fridhemsgatan var full av folk och butikerna i närheten hade ställt upp stånd med saker att köpa. 

 

Det fanns mycket Vintage att kika på. Bland annat hos Aggie Twigg där jag köpte en mintgrön basker. Perfekt till hösten.  

 

Stockholmsminnen är en butik som hyr in sig hos Aggie Twigg och de hade alla möjliga prylar och pinaler.  

 

Här har vi vackra Caroline och fantastiska Sandra som hade på sig en rullskridsko-brosch dagen till ära då hon skulle på Roller Derby.  

 

Själv hittade jag, förutom baskern, en divan att vila mig lite i och passade på att njuta lite av solen. 

 

 

Spexade till det lite i divanen. Allt vilande gjorde mig trött så jag och Caroline begav oss hemåt för att äta en sen lunch. Det vvar en himla fin lördag minsann. 

 

Tjing!

 

 

 

För snart två veckor sen hade Elsa releasparty för sin bok Inred med Vintage. Hon hade bjudit in alla sina vänner till Kåken för att fira. Det bjöds på cider och mingel utan dess like. Var självklart tvungen att köpa med mig en bok hem. Så himla fin!

 

Elsa och hennes Pontus mötte oss när vi kom. De hade inrett fint med färgglada girlanger och pompoms.  

 

Mötte vackra Emma som kom tillsammans med sina vapendragare från Vintagefabriken, Lollo och Linda.  

 

Sofia, Emily och Caroline minglade loss.  

 

Jag hittade rosa ballonger och kunde inte låta bli att leka med dem. Bakom mig skymtas en smått orolig Lollo. 

 

Mötte även fina Isabelle och var tvungen att ta en bild med henne och Sofia.  

 

Flowerpower där Sofia är.  

 

Fångade fina Annika mitt i ett skratt.  

 

Huvudpersonen och min namne i egen hög person. Grymt jobbat med boken!! 

 

Emelie, Emily och Emilys fästman Adam stod och pratade. Eller, mest kanske Emelie och Adam pratade om den utbildningen de båda går/gått.  

 

Puss!

 

En riktigt fin kväll och för er som inte redan gjort det tycker jag ni ska kika in boken Inred med Vintage. Helt klart värd att ha i bokhyllan. 

 

 

 

För några veckor sen bakade jag macarons. Det var första gången men jag blev så glad att jag kunde att jag bakade tre dagar i rad. Tre olika smaker. Choklad, choklad och lakrits och så hallon. Sista satsen, den med hallon blev inte lika fluffig som de andra och gick sönder en del. Funderar på ifall det var att jag råkade hälla i lite för mycket karamellfärg. De andra två blev förvånansvärt bra. Jag har hört att det ska vara så svårt att baka macarons men det tyckte nog inte jag. Bara man har tålamod och väger exakt mängd av ingredienserna så brukar det gå fint. 

 

Jag bakade efter Mia Öhrns recept. Den med choklad och lakrits och den med hallon är hämtade från Macarons, cupcakes, cakepops och andra söta bakverk. Den som bara var smak av choklad är hämtad från Franska Bakverk. Jag bytte dock ut ingrediensen att det skulle vara likör i och tog lite vanilj istället. Så mums. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Visst blev de fina? Så fantastiska färger tillsammans. Har tyvärr inte alla recept här eftersom jag inte befinner mig hemma men ett recept som jag gjorde var det här som jag hittade på Mias hemsida: 

 

Ger cirka 25-30 dubbla kakor
Kakor
110 g sötmandel
170 g florsocker (knappt 3 dl)
90 g äggvita (cirka 3 st)
2 msk strösocker
Några droppar röd hushållsfärg

Hallonkräm
125 g vit choklad
50 g färska eller frysta och tinade hallon
2 msk vispgrädde
Eventuellt några droppar röd hushållsfärg

1. Börja med kakorna. Häll kokhett vatten över mandlarna och låt dem stå ett par minuter. Häll av vattnet och skala mandlarna genom att klämma på dem tills skalet lossnar. Lägg mandlarna på lite hushållspapper och låt dem torka i cirka 1 timme.
2. Hacka chokladen till hallonkrämen ganska fint. Mixa hallonen med stavmixer eller i matberedare. Det är lite knepigt eftersom mängden hallon är så liten, men gör så gott du kan, och blir purén inte helt slät så är det ingen fara.
3. Koka upp hallonpurén med vispgrädden i en liten kastrull. Dra bort kastrullen från plattan och häll snabbt ner den hackade chokladen. Rör tills chokladen har smält och krämen är jämn. Tillsätt eventuellt några droppar röd hushållsfärg om du vill ha krämen mer färgstark. Låt den stelna i kylen i någon timme, krämen ska bli lagom tjock för att spritsa.
4. Mal mandlarna i en mandelkvarn, blanda med florsockret och sikta genom en sil. Har du ingen mandelkvarn kan du mixa mandlarna riktigt fint i en matberedare. Tillsätt florsockret och mixa lite till.
5. Vispa äggvitan fluffigt i en ren och torr bunke, helst av rostfritt stål. Tillsätt strösockret lite i taget och fortsätt vispa tills äggvitan blivit till ett ganska fast skum.
6. Vänd ner mandel- och florsockerblandningen i äggvitan tillsammans med hushållsfärgen. Blanda tills du har en jämn smet. Känns smeten väldigt fluffig och tjock kan du blanda runt lite till så att den sjunker ihop en aning.
7. Spritsa ut rundlar knappt stora som femkronor på två bakplåtspappersklädda plåtar. Låt kakorna vila på plåten i cirka 1 timme. Då torkar ytan och kakorna blir finare.
8. Sätt ugnen på 125°C. Grädda i omgångar på ugnens nedersta fals i ca 20 minuter. Kakornas överdel ska fortfarande vara ganska blek, men underdelen ska släppa från bakplåtspappret om du provar att lyfta dem. Låt kakorna svalna och lossa dem sedan från pappret. Är de svåra att få loss kan du låta dem torka lite till på plåten, eller lägga in hela pappret i frysen en stund.
9. Spritsa hallonkräm på botten av hälften av macaronerna. Lägg ihop med resten av kakorna. Kakorna håller sig några dagar i rumstemperatur, men går också bra att förvara i kylen i drygt en vecka, eller frysa in.

 

 

Superbra recept! Mia är fantastisk på att baka och har gjort att jag blir mer inspirerad till att prova andra grejer än kanske bara kladdkaka. 

 

Tjing!

 

 

 

Äntligen har jag min dator igen och den fungerar superbt. Fick den i princip en halvtimme innan jag skulle på flyget mot Amerikatt. Puh! Panik alltså. Men nu har jag den och jag kan fixa och dona med mina bilder som jag vill. Så skönt. 

 

Här kommer bilderna från Popaganda genom mina ögon. Inga mer ord behövs. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så himla fint att få hänga med Emelie och hennes Carl. Och såklart att få lyssna på all fantastisk musik och bara njuta av de sista sommardagarna.

 

Puss!

 

 

 

 

Godkväll för mig, godmorgon för er. Ja, för er som inte visste det så befinner jag mig i Kalifornien just nu. I San Diego närmare bestämt. Dock åker vi norrut imorgon/idag mot LA och sen vidare mot San Francisco. 

 

 

 

 

Och igår (eller idag eftersom det fortfarande är tio minuter kvar) fyllde/fyller jag år. Det har varit en fin dag fylld av vattendjur på Sea World och två Vintagebutiker i San Diego. Har redan shoppat upp det mesta av mina pengar. Men så värt det. Så märkligt att fira födelsedagen någon annanstans än hemma men helt klart godkänt. Jag har haft en toppendag med min familj. 

 

Min outfit för dagen bestod av en rosa blus som jag köpte på loppis dagen innan jag åkte hit, en rosa kjol från VIntagefabriken och mina Swedish Hasbeens. Plus hatten från Lindex också såklart. Fick dock byta om efter halva dagen. Så sjukt varmt här alltså. Vi kom den varmaste veckan på året. Men det är sommar igen, underbart!

 

Tjing! 

 

 

 

 

En dag i somras, precis innan jag skulle till jobbet, mötte jag upp min vackra vän Johanna. Det var strålande solsken och jag hade precis cyklat när jag mötte upp henne i Sundbyberg där hon jobbar. 

 

Fina fina Johanna som jag inte hunnit träffa alls mycket på sistone. Hela sommaren gick och det blev bara inte av. 

 

Det första Johanna sa när vi möttes var att hon älskade mina skor. Jag hade precis köpt ett par Mimmi från Swedish Hasbeens. Johanna satte sig vid vår lunch helt sonika och beställde ett par där och då. 

 

En perfekt och härlig lunch innan jobbet väntade. Som ett sista minne från sommaren. 

 

 

 

 

 

Som jag säkert skrivit så har min dator kapsejsat litegrann (läs: klantiga Elsa spillde ett stoooort glas vatten över den). Så, alla mina bilder är väldigt låsta just nu. Det beror även på att jag lyckats fixa så min hårddisk bara funkar till Mac och kan då inte fixa med bilderna i skolan där vi har PC. Sa jag att jag är ganska oteknisk också? Jo men så är det! 

 

Så, på grund av detta får jag helt enkelt berätta hur det var på Popaganda genom någon annans ögon, nämligen Emelies.. Vi var ju ändå där tillsammans. 

 

Jag åkte först hem till Emelie och Carl för en drink och lite lunch (läs: mackor!). Sen gick vi till själva området. Jag hade fått en varning för att det skulle bli kallt på kvällen så jag hade packat med mig en hel del extrakläder. 

 

De första vi mötte var de här snygga brudarna, Flora och Karoline. 

 

Efter att vi kollat på Alounageorge en sväng bestämde vi oss för att ta bilder i de fotoautomater som Monki hade. Vi fick även dessa gigantiska händernatt spexa med.

 

I kön till automaten så vi en grymt duktig rockringare. 

 

Det blåstes såpbubblor runt omkring oss och det var allmänt peppig stämning.

 

 

På väg mot ölområdet mötte vi gulligaste Sofia. 

 

Efter att ha köpt en cider från Briska satte vi oss på marken och lyssnade lite halvt på Icona pop som började spela på scenen.

 

Men nåt utav det bästa kom senare. Det var dags för First Aid Kit. Så bra! 

 

Efter lite kvällsmål med Say Lou Lou i bakgrunden gick vi och lyssnade på det jag mest sett fram emot. Veronica Maggio! Hon spexade till det med färgglada bollar i publikhavet.

 

Älskar när en av ens favoritartister spelar och man kan sjunga med i precis alla texter. Det var fantastiskt peppigt och bra som bara Maggio kan. Det var en sjukt fin eftermiddag och kväll, precis så som Popaganda ska vara. 

 

Tack Emelie. för lånet av bilderna!

 

Tjing! 

 

 

 

När hösten kommer börjar man känna. Det gör i alla fall jag. Det kalla vädret nyper en i kinden, får tårarna att falla. Regnet smattrar mot rutorna och det är då ångesten och ensamheten tar över. November, grått och trist. Nej, nu får det vara nog. Den här hösten har jag bestämt mig för att stå över det. Hoppas på att det går vägen. Kanske. 

 

Här nere står sexton tillfällen då det verkligen kändes. Har även gjort en musiklista med musik som jag verkligen känner till. Både positivt och negativt. Den hittar ni här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 (Bilderna hittar ni på min Pinterest.)

 

 

 

Hörni, snart är det dags. Dags att rösta. Bara en och en halv vecka kvar. Har du bestämt dig? Känns det inte som om det är dags för en förändring? Det tycker jag i alla fall. Det här är nog första valet för mig som jag verkligen känner att jag vill vara insatt och vill förändra. Jag har förändrats så himla mycket de senaste fyra åren och jag är så glad för det. Så nu peppar jag för det som ska hända. Är ni med mig?

 

För en månad sen var det Pride och jag och Carrå bestämde oss för att gå dit. 

 

Carrå sjöng med i YMCA och vi satte oss på en bro för att kika på tåget. 

 

 

Grejen var dock att när F! gick förbi så blev vi så peppade att vi var tvungna att hänga på. Så vi gick med i tåget och hade en allmänt härlig dag. Heja Pride och heja förändring! Hösten är här med nya möjligheter. Nu kör vi!