För några veckor sen tog jag en person jag började gilla i handen och åkte till Rosendals trädgård. Det var en mycket härlig och fin dag. 

 

 

Vi beställade mackor i caféet och hade med oss en flaska bubbel.  

 

 

Som vanligt är det magiskt i Rosendals trädgård. 

 

 

Just denna vecka var väldigt speciell. Jag hade denna fina människa på besök. Han heter Alessandro och är det finaste jag vet. 

 

 

Vi dukade upp för picknick i trädgården och satt där länge länge. 

 

 

Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Finaste dagen på länge. 

 

 

Bara någon dag efter bestämde vi att det skulle bli just vi. Och det är det jag vill berätta för er. För från och med nu kommer Alessandro bli en stor del av mitt liv. 

 

 

Bredvid oss på gräset vandrade Kanada-gäss och de älskade chipsen vi kastade till dem. 

 

 

 

Jag var lycklig och glad för att se pionerna. Och såklart för att jag fick spendera dagen med den finaste. 

 

 

 

Efter några timmar tog vi båten in mot söder och vandrade där ett tag. 

 

Tänk att jag fått möta denna fina person som tar andan ur mig med sin godhet och trygghet. En person som får mig att le och inte backar när jag är känslig eller gråter. En person som tycker om mig för den jag är och vill spendera tid med mig. Tänk att en får uppleva den känslan. För mitt hjärta är hans och hans hjärta är mitt. 

 

 

 

Snart kommer jag med fler stora nyheter. Jag hoppas ni vill följa mig på mitt nya äventyr! 

 

Puss! ♥︎

 

 

 

 

Jag brukar oftast inte vara så privat på min blogg. Personlig, ja, men inte privat. Men nu tänker jag skriva om något som gör ont. Att förlora någon som en tycker mycket om. 

 

 

 

 

 

Jag trodde att det skulle vara vi. Kanske inte för alltid men i alla fall längre än såhär. Han var den som skulle rädda mig, vara min trygga, fasta punkt. Kanske förlitade jag mig på honom alldeles för mycket. Kanske var mina drömmar för stora. Men han ville inte det som jag ville. Han ville leva sitt liv. Jag respekterar det men det gör ändå så fruktansvärt ont. 

 

Veronica Maggio går på repeat då hon kan det där med att förklara ett uppbrott. Är det nu, nu som det tar slut? ekar i mitt huvud. Hela dagen då det hände var lite som ett töcken och jag hörde bara den textraden i huvudet. Det var lugnt, vi pratade, ingen hade gjort något fel egentligen. Vi kom bara inte längre. Det sa stopp. Jag fick säga ifrån för jag kan inte vänta i en evighet på att vi kommer göra slut så småningom. Jag ville gå vidare. Om jag inte fick honom så måste jag gå vidare. 

 

Att sitta i en säng och bara prata om vad som är fel och vad som ska ske. Det gör så j*vla ont. Tårarna strömmade nerför kinderna. Jag visste att det var rätt beslut men ångrade mig direkt ändå. Vill inte båda så går det inte. Att sedan fira alla hjärtans dag och lite låtsas som ingenting var inte jättekul. Det var bara att le och kämpa på. Vi är vänner, absolut. Men jag kommer sakna honom som min. För nu är han inte det längre. Han är inte min. Bitterljuvt är vad det är. Vi hade det bra. Och jag kommer minnas alla fina stunder vi hade tillsammans. Nu börjar något nytt och jag måste bara ta mig över det onda. Kanske snart. 

 

✂♡ 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bästa rummet hos mina föräldrar. Som jag har fått inreda med den fina tapeten Katarina från Sandberg. En gammal spegel, en tvåarmad lampa och ett litet sybord på det och jag är hemma. 

 

 

▽▽▽ 

 

 

 

 

 

Gott nytt år önskar vi!

 

 

Vi firade tillsammans med ett gäng av mina vänner först för middag, spel och bebisgos.

 

 

Efter det åkte vi till denna utsikt. Vi såg stans alla fyrverkerier. 

 

 

 

 

 

Så himla magiskt ändå. 

 

 

Jag var taggad för fest och vi gick hem till en vän till Oliver där det dansades hela natten. Det var sjukt nära att jag vann en limbo-tävling. Jag har fortfarande träningsvärk i magen efter detta. Men det var en himla fin kväll! Nu satsar vi på 2016. Det kommer bli ett magiskt år!

 

 

Tjing!

 

 

 

 

Fler sensommarminnen jag vill dela med er. Åkte ner till Lund för att hälsa på Oliver i mitten av augusti och vi bestämde oss för att åka till Skanör för att njuta av sommarens sista dagar. 

 

Det var strålande sol men blåste nåt fruktansvärt.  

 

Vi gick ner till den lilla stranden och såg fina fiskarstugor.  

 

Vi hittade en plats med lite lä och satte oss ner. Med oss hade vi picknick i form av godis och loka. Så mysigt att sitta ner och bara va.  

 

 

 

Att bara få dela den stunden med någon en tycker om. Det är fint det. Att få njuta av solens strålar och ha givande samtal. Tänk vilken tur en har. Att få ha det så bra. Det var en bra sommar ändå och jag är så glad och tacksam över den. Och tänk, nu har halva hösten gått. Hur fort gick inte det? Då är det fint att tänka tillbaka på sommarens äventyr. 

 

Har ni några fina sommarminnen? 

 

Tjing! 

 

 

 

 

Den senaste helgen som var tog jag tåget ner till Oliver och Lund. Så skönt att få komma bort lite. På lördagen slog vi på stort och åkte tåget till Köpenhamn. 

 

Vi blev båda lite småkära i denna underbara stad.  

 

Det var soligt ute och nästan vår i luften.  

 

Vi vandrade runt i kvarteren och bara tittade på byggnader och kikade lite i butiker. Oliver hade gjort en rutt som vi följde.  

 

 

Tänk att ha ett hus med så mycket murgröna på. Drömmen! 

 

 

Sen vandrade vi fram på Ströget.  

 

Vi stannade och lyssnade på detta fantastiska band som spelade på gatan.  

 

Sen fortsatte vi vandringen runt om i staden.  

 

 

Pastelliga hus och en fin person att dela dagen med. Vad mer kan en begära? Det enda som var dåligt med dagen var att det tog lång tid att hitta någonstans att äta. När vi tillslut hittade en restaurang och vi bara fick ta det för att vi var så hungriga, så var maten inte den bästa. Vad gör en då, undrar ni? Jo, för första gången i mitt liv gjorde jag en springnota. Det gjorde kvällen helt plötsligt lite mer spännande. Vi avslutade vistelsen med att gå på jazzbar. En fin helg jag kan leva på länge med en av de bästa personerna jag vet.

 

Vad hade ni för er i helgen?

 

Tjing!  

 

 

 

Nu är jag sådär dålig igen på att uppdatera. Det finns så mycket annat som pockar på. Men ska försöka från och med nu att köra ett inlägg per dag. Vad tror ni om det? Ni får gärna komma med förslag på vad jag kan skriva om. Har bilder från London, Herräng och lite annat som jag måste visa. Men kommer ni på något mer, så hojta till!

 

Nu tänkte jag i alla fall berätta lite vad som gjort att jag inte varit lika mycket här på sistone. Jag har nämligen träffat en alldeles fin person som jag tycker väldigt mycket om. 

 

 

 

 

Han heter Oliver och han får mig att må bra. 

 

  

 

Bilderna är från underbara danslägret Herräng. Från den kvällen då jag höll i festen och var sockervadd. Oliver var mest bara cool. Det var en fin kväll minsann. Mer än så får ni inte veta nu. Ville bara säga att jag finns här ute ändå och tänker på er, även om jag inte varit så aktiv. 

 

Tjing!