Paris, je t'aime
En hel värld i chock. Efter allt som hänt den senaste veckan. För mig blev det på något vis lite extra nära med paris eftersom jag kom hem fyra dagar innan den hemska natten. Jag och Oliver planerade att åka just den helgen så det kunde varit vi. Vi gick längs de gator, bredvid de restauranger och Le Bataclan. Hade vi varit där denna fredag hade vi med all säkerhet gått ut för att äta eller ta en drink på kanske något av de ställena. Vi hade tur att vi inte var där just den helgen men det gör mig påmind om alla andra som var det och fick genomlida det hemska.
Jag vet att människor dör överallt i världen och jag bryr mig inte mindre om dem. Men för mig blev närheten till Paris så påtaglig och så stark. Som om jag också var en del av det samhället då jag nyss lämnade det.
Det jag önskar, och jag hoppas att fler med mig känner samma sak, är att vi ska få en öppen värld, en demokratisk värld, fylld med kärlek och respekt mot varandra. Att vi inte stänger våra gränser, eller stänger in oss själva och blir trångsynta. Vi blev rädda av detta och det är just det de vill. Men jag vill kämpa för kärleken och människorna i denna värld. Jag tänker be för världen och mänskligheten. Och kämpa för att alla ska få känna kärlek och medlidande. För det är en mänsklig rättighet.
Jag och Oliver kom till Paris med olika flyg till olika flygplatser och hade bestämt träff på ett café vid Notre Dame. Det var varmt i Paris och alla extratröjor jag hade på mig var helt onödiga. Svettig, och lite panikslagen för att mitt batteri på mobilen höll på att dö, hittade jag tillslut caféet och Oliver sittandes med en kaffe. Romantiskt? Ja.
Den allra första dagen spenderades på en mysig restaurang någonstans i Montmartre som jag helt glömt namnet på men det var Olivers favorit så vi lär nog komma tillbaka dit. Sen spenderade vi resten av kvällen på en mysig bar nära Sacré-Coeur där två män satt och klinkade på varsin gitarr.
Dagen efter var det dags för museum och ve spenderade hela dagen på Musée d'Orsay. Vi gick hela vägen längs med Seine från lägenheten vi bodde i, som ligger i 7e arrondessimentet, ett stenkast från Eiffeltornet, till muséet.
Efter en middag på kvällen stannade vi till vid Notre Dame innan vi drog på en spelning på en jazzbar i närheten av Châtelet.
Dag tre innebar Marais och Belleville.
Solen sken och vi vandrade längs Rue Oberkampf.
Förbi härliga blomsterbutiker.
O hängde på ett filmcrew och låtsades vara regissör.
Sen hittade vi till en av mina absoluta favoritbutiker: Merci!
Klart en måste posera vid den stiliga bilen. Väl inne var det allt för mycket folk för att kunna ta några bilder men det följde med några små pinaler hem.
Vi fortsatte till den andra favoritbutiken: Les Fleurs!
Där finns allt du kan drömma om i kitch och pysselväg. Väggar och bord är överfulla med pinaler som alla skriker om att en ska ta med sig dem hem.
Som vanligt lyder jag och får med mig några små prylar hem. Nu kliar det i fingrarna för pyssel.
Kvällen fortsatte med lindy hop på ett ganska otippat ställe men ändå inte: Caveau de la Huchette. En 1600-tals källare där jazzband spelar och lindy hoppare samlas. Lite snabba låtar kanske men vi hade minsann skoj. Dock blev det inte många danser för låtarna var långa och drickan lite för dyr. Men alltid härlgit att dansa i andra städer så klart.
Resten av resan kommer en annan dag.
Ta hand om er nu där ute. Tro och hoppas på att kärleken övervinner allt.
Bisou!
Translation: Me and my bae Oliver's trip to Paris. After this weekend I'm a bit shaken. It could have been us. So let's love all we can and pray for a better world.
Skanör
Fler sensommarminnen jag vill dela med er. Åkte ner till Lund för att hälsa på Oliver i mitten av augusti och vi bestämde oss för att åka till Skanör för att njuta av sommarens sista dagar.
Det var strålande sol men blåste nåt fruktansvärt.
Vi gick ner till den lilla stranden och såg fina fiskarstugor.
Vi hittade en plats med lite lä och satte oss ner. Med oss hade vi picknick i form av godis och loka. Så mysigt att sitta ner och bara va.
Att bara få dela den stunden med någon en tycker om. Det är fint det. Att få njuta av solens strålar och ha givande samtal. Tänk vilken tur en har. Att få ha det så bra. Det var en bra sommar ändå och jag är så glad och tacksam över den. Och tänk, nu har halva hösten gått. Hur fort gick inte det? Då är det fint att tänka tillbaka på sommarens äventyr.
Har ni några fina sommarminnen?
Tjing!
Translation: A lovely day in the end of summer with my love.
I hågen är du jämt mig när. Farväl, farväl min hjärtans kär. Mångtusende godnatt
Den här veckan är det dags att säga farväl. Farväl till mitt barndomshem och en av de bästa platserna jag vet. Mina föräldrar flyttar imorgon och detta har under de senaste månaderna varit en stor sorg för mig. Här har jag vuxit upp, tagit mina första steg, lekt mig igenom hela den stora trädgården och gråtit många tårar. Detta blir starten på något nytt och annorlunda. Jag är nog inte helt färdig med min bearbetning av detta men det får gå. Jag har inget val. Ett steg i taget lär jag mig att säga farväl. Mångtusende godnatt.
Translation: This is a goodbye to my childhood home. My parents are moving tomorrow and this is a big sorrow for me.
Blogghjälpen - att bry sig lite extra
Ni vet, den här bilden som florerat runt på sociala medier de senaste dagarna. Den bilden med ett barn som ligger nedvänd med ansiktet i sanden vid strandkanten. Det barnet som inte klarade sig över helvetets hav. Den bilden har etsat sig fast på min näthinna och jag gråter inombords. Hur sjuk värld är inte detta som inte låter alla människor få leva och ta sig till en bättre värld? Vad är vi för människor som inte välkomnar dessa barn och deras föräldrar med öppna armar och låter dem få plats hos oss?
Vi har ingen rätt att klaga på hur vi har det när vi ser hur barn dör för att de vill ha ett bättre liv. Vi kan gå runt i vår lägenhet (om det än så bara är 2:a hand) och tänka att vi har ett hem. Vi kan klaga på våra i-landsproblem (som igår morse när den bananen jag åt inte ville öppna sig ordentligt utan bara krånglade). Men gör det någon skillnad? Nej. Det gör faktiskt inte det. Får vi då inte klaga på våra småproblem? Jo, det är klart att vi får. Men då måste en göra någon skillnad också.
Vad kan en då göra? Jo, skänk saker, kläder, skor osv till insamlingar. Skänk pengar! För vi har faktiskt mer än vi tror. Vi måste göra något. Välkomna alla som kommer hit. De är också människor, precis som du och jag. Demonstrera mera! Vi, som folk, måste stå upp för att alla ska få en chans att leva ett bättre liv.
Jag och några fler bloggare, bland annat Emma Sundh, Elsa Billgren, Flora Wiström med flera har bestämt att vi vill göra lite mer så därför har vi startat Blogghjälpen. Gå in på vår insamling, som du hittar här, för att skänka pengar. Innan den 1 oktober hoppas vi på att vi hunnit få ihop 50 000 till människor på flykt.
SMA:s GE 100 BLOGGHJÄLPEN till 72672 för att ge 100 kr. Du kan för all del byta ut beloppet mot ett annat, högre, t.ex. GE 300 BLOGGHJÄLPEN.
Pengarna går oavkortat till UNHCR – FN:s flyktingorgan.
Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Skänk lite av det du har!
Puss!
Translation: This is a fundraiser for people who don't have anything and trying to get a new life.
I'm getting stuck on you.
Nu är jag sådär dålig igen på att uppdatera. Det finns så mycket annat som pockar på. Men ska försöka från och med nu att köra ett inlägg per dag. Vad tror ni om det? Ni får gärna komma med förslag på vad jag kan skriva om. Har bilder från London, Herräng och lite annat som jag måste visa. Men kommer ni på något mer, så hojta till!
Nu tänkte jag i alla fall berätta lite vad som gjort att jag inte varit lika mycket här på sistone. Jag har nämligen träffat en alldeles fin person som jag tycker väldigt mycket om.
Han heter Oliver och han får mig att må bra.
Bilderna är från underbara danslägret Herräng. Från den kvällen då jag höll i festen och var sockervadd. Oliver var mest bara cool. Det var en fin kväll minsann. Mer än så får ni inte veta nu. Ville bara säga att jag finns här ute ändå och tänker på er, även om jag inte varit så aktiv.
Tjing!
Translation: I've met a person called Oliver. He is one of the best persons I know.
Om katten, Bike in Tweed och drömjobbet
Nu är det dags. Att svara på era frågor som jag bad er ställa för några månader sen. Det var väl på tiden, eller hur?
Första frågan är från Lovlilett och lyder såhär:
Hej Elsa! Kul med frågestund! Jag undrar om Kerstin, visst bodde hon hos dig först? Hur kom det sig att hon flyttade till dina föräldrar? :)
Kram!
Ja, precis. Min älskade Kerstin bodde hos mig det första halvåret och sen flyttade hon till mina föräldrar. Grejen är egentligen såhär: jag får inte ha en katt där jag bor eftersom det är ett studentboende. Vilket jag tycker är knas. Men Kerstin ville också gärna ut på äventyr och bli en utekatt och det kunde inte jag erbjuda henne i storstan. Det som var den utlösande faktorn till att hon väl flyttade var att min vaktmästare plingade på en morgon för att säga till att jag hade grejer i korridoren som jag inte fick ha. Lite morgontrött och groggy öppnar jag dörren och tänker då inte på att stänga in Kerstin i mitt rum. Äventyrslysten som hon är så såg hon sin chans och kutar ut i korridoren där vaktmästaren står med öppen mun. Jag berättade för honom att katten bara var där över några dagar och att det var min mammas. Hon bor inte alls här, sa jag. Bara i några dagar. Sen var det smått panik att försöka lösa så att hon fick flytta hemhem till landet. Hon trivs faktiskt väldigt bra där. Där får hon springa fritt in och ut från huset och har många fåglar och möss att leka med. Plus att hon har två kattkompisar där. Min saknad är så stor och jag längtar så mycket efter henne. Men så fort jag hittar ett annat boende ska hon få komma hem till mig. Där hon hör hemma.
Från Schnebremse fick jag det här:
Två frågor från mig:
1, Kommer du vara med i årets upplaga av Bike in Tweed?
2, Händer det att du ställer upp som vintagemodell för fotografer som har ett vintage intresse?
Lycka till med skolan och studierna.
Jag önskar dig en riktigt trevlig sommar!
Okej, här kommer dina svar:
1. Ja, jag kommer vara med i årets upplaga av Bike in Tweed. Om jag inte jobbar vill säga. Men jag har en liten plan på vad jag ska ha på mig redan så ser fram emot det. Plus att jag har en nygammal cykel som är vinröd. Ses vi där?
2. Ja men det händer att jag är vintagemodell. Inte så ofta men det kan hända. Var med i Vintagefabrikens (Emma, Lollo och Lindas) bok Vintageparty för cirka tre år sedan. Det var superkul! Sen har jag flera vänner som är fotografer, typ ljuvliga Sofia, som vill ta lite bilder då och då. Skulle absolut vara roligt att göra mer av det men ibland har en så mycket annat att stå i.
Vilka roliga frågor. Hoppas du blev nöjd med mina svar :). Kram!
(Bilderna på cykeln har Jessica Silversaga tagit)
(Rosa bilder av fina Sofia)
(Bilden är tagen av Emma Sundh i samband med en fotografering till boken Vintageparty)
Maja undrar detta:
Hej!
Jag undrar vad du ska göra efter din examen? Vad som ligger närmast i tiden och vad du har för drömjobb?
Det här var en svår fråga tycker jag. Jag har en termin kvar på min utbildning och sen ska jag vara färdig journalist. Lite lätt skrämd över tanken om jag ska vara ärlig. Det är ju inte det lättaste att få journalistjobb nuförtiden. Min plan är faktiskt att lägga till en praktiktermin nästa vår för jag tänker att det är lättare att hitta praktik för en längre period än bara tio veckor. Så, planen är att hitta en praktikplats antingen här i Stockholm eller utomlands. Efter det vet jag inte. Det är nog något jag kommer komma på under det närmsta året.
Okej, drömjobbet. Det är så svårt att svara på tycker jag eftersom jag vill göra så mycket. Jag tänker att bara jag får vara kreativ så är jag nöjd. Jag vill ha en butik, jag vill planera saker, ha tusen projekt, skriva, musicera, fotografra, illustrera, pyssla. Ja, jag vill göra det mesta. Skulle jag välja något inom journalistbranchen är det nog en tidsskrift som jag lutar åt att vilja jobba på. Men jag vet inte alls hur det kommer kännas när jag är klar. Eller så kanske jag helt ändrar mig och inte alls vill bli journalist. Allt kan hända. Och visst är det spännande?
Det var frågorna för denna gång!
Tjingeling!
Translation: Q & A about my cat, Bike in Tweed and my dream job.
Jag är stark, jag är skör och jag har lärt mig leva
Jag har länge tänkt att jag vill berätta en sak och nu känner jag att det är dags. Ni får nu en liten inblick i mitt inre. Välkomna.
Jag är starkskör. Om du inte vet vad det är så ska jag berätta det för dig. Jag är en känslomänniska och jag lever med en massa känslor i mig och utanpå mig. Det är min överlevnadsstrategi som jag har burit med mig och använt mig av genom alla år i mitt liv. Så länge jag kan minnas. Ibland har den fungerat mindre bra då jag burit på alla andras känslor och tryckt undan mina egna. Ena dagen är jag stark och klarar allt. Andra dagen kanske jag är skör och ligger som en pöl i sängen. Det är för att jag tar in så himla mycket under en dag. Min hjärna klarar inte av att bära på allt och när jag då inte får sortera blir det fel. Jag har under min uppväxt fått utbrott eller blivit arg eller ledsen och inte alltid förstått varför jag beter mig som jag gör eller varför jag känner som jag gör. Jag har inte förstått att det är alla andras känslor som bubblar i mig. Jag har stenkoll på vad alla andra känner men mitt eget känsloliv är ett kaos. Jag har varit en kameleont som formas efter hur andra vill att jag ska vara för jag känner hur de vill att jag ska vara och bete mig. Går jag in i ett rum känner jag in stämningen och beter mig utifrån den. Det kanske inte är så underligt att det då och då bubblar över och blir kaos och ett utbrott plötsligt kommer. Jag är som en vulkan som bär och bär på en massa skräp och tillslut så orkar inte jag ta hand om det längre och då får jag ett utbrott och sprutar ut all lava i mig.
Människor har genom mitt liv sagt att jag varit överkänslig och att jag borde skärpa mig eller trycka undan mina känslor. För det är normen. Jag ska stöpas i samma form och inte visa något utanpå. Det spelar ingen roll vart jag är och vem jag varit med. Det är så människor tycker att jag borde hantera mina känslor. Jag har lätt för att gråta och visar ofta mina känslor. Blir jag arg så gråter jag, blir jag ledsen så gråter jag och är jag glad så är jag verkligen genuint glad. Jag går in i känslan jag känner. Jag har fått höra saker som ”skärp dig!”, ”jaha, nu börjar hon gråta igen” eller ”fast det där var väl inte så farligt”. Det gör det inte lättare att acceptera sig själv. Jag har i perioder hatat mig själv för att jag är som jag är och att varken jag eller människor omkring mig kan acceptera det. För jag har känt mig fel och onormal. För att jag inte följer normen. Men egentligen, vem vill följa normen?
Jag är även stark för jag klarar mig ofta genom tuffa perioder och förstår inte alltid hur jag gör det. Jag blir bekväm i den jobbiga känslan och bara tar mig igenom det, hur tufft det än är. Så, jag är en starkskör person. Och jag accepterar det. Jag har äntligen accepterat att det är såhär jag är. Och jag lär mig av det. Jag vet att jag måste ta tid och tänka på vad det är jag känner. Är det mina eller någon annans känslor. Ibland får jag ta tid och känna på en känsla för ett tag. Nu får jag vara ledsen ett tag. Eller just nu är jag arg. Och det är okej att jag känner som jag känner. Jag vet att detta inte är hela världen men det är min värld. Och jag lär mig att leva med det. Jag är stolt över mig själv att jag insett alla dessa saker om mig. Och jag är stolt över att vara en starkskör person. Ibland är det jättejobbigt men jag har en gåva som jag kan använda mig av och jag lär mig mer och mer för varje dag som går. För vet ni, det behövs personer som oss starksköra i världen.
Våga öppna dig också! Är du en starkskör person du med? Eller har du en annan överlevnadsstrategi?
PS: Vill du läsa mer om att vara starkskör finns det en superbra bok som heter Drunkna inte i dina känslor av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. Bra tips såhär en onsdag.
Allt gott fina ni!
Puss!
Translation: Time to open up. I'm a Highly Sensitive Person.
Frågestund
Tänkte att det var dags för en liten frågestund. Vad vill ni veta om mig eller det jag gör? Hur jag fixar håret, hur jag inreder, om katten, vad jag lyssnar på för musik? Ja, ni får välja. Hit me!
Skriv frågan i kommentarsfältet eller maila mig på elsalisalarson(at)gmail.com.
Tjing!
Translation: Time for some Q & A. Hit me!
Hjem.
Här. Här är det stilla. När morgonljuset börjar skymta bakom husen och allt är tyst. Då vet jag att det är okej. Att jag är okej. Att få vila i morgonljuset och vaggas till sömns ännu en gång. Få känna den mjuka pälsen mot huden från katten som ligger bredvid. Känna doften av nyrena lakan och borra in näsan i kattens mjuka päls. Tryggheten och känslan av lugn fyller mig. Här är det stilla. Här är mitt hem.
Translation: Home is where my heart is.
Maj, juni, juli, augusti
Vi kikar vidare på året som varit och kommer då in på sommarmånaderna.
Började maj med att vara med och anordna Vintagebloppisen. Stod vid samma bord som vackra Johanna.
Firade Valborg med fina vänner och rosa bubbel.
Gjorde en liten sminkguide.
Gick till Vintagefabriken och firade att de funnits i 1 år. Hurra!
Gick till Södra Teatern för att dansa och såg Stockholm lite från ovan.
Två härliga dagar av dans. Vad mer kan en begära?
Åt goda frukostar med fina vänner.
Träffade Underbara Clara och Anna-Karin Nyberg på deras bokrelease till boken Baka.
Åkte till Linköping för praktik.
Det var dans även där.
Var på min barndomsväns möhippa.
Ännu mer dans i Gamla Linköping. Mys!
Gick på antik- och vintagemässa.
Hade jämt på mig den här drömklänningen.
Tog mysbilder på katterna hemhemma.
Åkte till Göteborg och hängde med bland annat dessa två.
Träffade i Göteborg även denna fina. Emma-Klara.
Dekorerade på Emelies och Samuels bröllop.
På bröllopet såg jag ut såhär.
Och brudparet såg ut såhär.
Åkte till Gotland med mamma efter att skolan slutat.
Där träffade jag de här söta.
Posade vid raukarna.
Och badade även fast det var kallt.
Firade i vanlig ordning midsommar med fina vänner på landet.
Åkte till Rosendals trädgård med fina Sofia.
Umgicks med fint folk och dansade hela nätterna på Herräng i juli.
Hemgång på morgonen efter en natts dansande.
Provade min nya playsuit.
Sista natten såg jag ut såhär och dansade tills jag var tvungen att ta bussen hem.
På Stockholms varmaste dag picknickade jag med Nancy.
I augusti var jag på bröllop igen. Bland det finaste jag varit på.
Tog en mysig lunch innan jobbet med Johanna.
Och hann fika med Lisen och Emelie.
Hamnade i Prideparaden och firade.
Fick ett bakryck och bakade macarons tre dagar i rad.
Tog mig sen till Popaganda.
Njöt av musiken och en god cider.
Och självklart hann jag med en hel del bra konserter.
Detta var de fyra sommarmånaderna. Om några dagar kommer den sista delen av året.
Tjing!
Translation: Looking back on the last year. Continuing through May, June, July and August.
Januari, februari, mars, april.
Tänkte att det var dags att göra en liten återblick på det gångna året. Vi börjar från början i januari.
Jag visade hur jag fixade mitt hår.
Jag köpte nya fina anteckningsböcker.
Fick en liten paus från skolan och åkte hemhem.
Var på stickkurs på Vintagefabriken.
Hade pysselkväll med fina Emelie.
Träffade härliga bloggtjejer för att smida planer.
Hade ofta på mig denna pärla som då var ny.
Gick till A. Marchesan där Tidens Melodi hade popup-butik. Dessa damer matchade i blått.
Vandrade i ett vintergrått januari.
Köpte denna pärla som jag velat köpa hur länge som helst.
Införskaffade dessa fantastiska snickarbyxor.
Visade upp två nya klänningar.
Längtade efter våren.
Visade upp min kattsamling.
Lagade fantastiskt goda Halloumiburgare.
Pysslade och köpte fler anteckningsböcker.
Var på stickkurs. Igen.
Bytte glasögon lite då och då.
Visade upp mitt hem.
Och så lite fler anteckningsböcker.
Gick på lite vintagebröllopsinspo på Beyond Retro.
Åkte hemhem igen. Det hade hunnit bli mars och jag hängde med Kerstin och firade mormor som fyllt 90 år!
Denna vackra lady släppte sin bok Vintagefrisyrer och det var releaseparty.
April och promenad med vackra Emelie.
Avslöjade att vi skulle ha Vintagebloppis.
Fikade med denna fina.
Äntligen kom våren med blommor och sol.
Köpte en ny klänning på Vintagemässan.
Firade in våren i Kungsträdgården tillsammans med de vackra körsbärsträden.
Gick promenader med mamma hemhemma.
Pysslade lite mer.
Avslutade april med Vårvimmel i Midsommarkransen.
Året började bra och om några dagar kommer fortsättningen.
Tjing!
Translation: Looking back on the last year. Starting with January, February, March and April.
Vad vill du veta om mig? Fråga bara, jag berättar vad som helst.
Förra veckans Stockholm var så himla vackert.
Vad jag har på mig idag. Dock gammal bild.
Jag känner att jag har lite idétorka. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om eller ta bilder på. Har ni några förslag? Behöver lite hjälp tror jag. Vad vill ni veta? Vad vill ni se här på bloggen? Funderar på att gå igenom min garderob för att använda det jag har istället för att köpa nytt. Tänker att det kan vara en kul grej att visa på bloggen. Ny klänning/outfit per dag under kanske en månad eller så. Vad tror ni om det? Skulle det vara kul?
Tjing!
Translation: What do you want me to write about and take pictures of? What do you want to know?
26, California and killer whales
Under min resa till Kalifornien fyllde jag tjugosex. Det var den varmaste veckan på hela året i San Diego där vi befann oss. Eller egentligen vaknade vi i Oceanside hemma hos min kusin och hennes familj men det ligger ganska nära San Diego. Planen för dagen var att åka till Sea World. Vi packade helt enkelt in oss i vår gigantiska bil och åkte mot San Diego.
Det första vi möttes av var denna donna. Sjukt häftigt att se dem i verkligheten. Häftiga djur ändå.
Vi fortsatte vandringen runt i parken och jag fann även denna fågel. Vet faktiskt inte vad det är för nån, vet ni? De var i alla fall sjukt vackra med sina tunna fjäderplymer.
Efter lunch kollade vi på när några sjölejon bland annat dansade charleston. Allt kändes väldigt amerikanskt med mycket musik och spex.
Såhär såg jag ut för dagen tills jag inte orkade fluffkjolen längre och bytte om till skjorts. Blusen köpte jag på 2 km loppis i Aspudden dagen innan jag åkte och kjolen har jag köpt på Vintagefabriken. Skorna är från Swedish Hasbeens såklart.
Vi avslutade dagen på Sea World med att kolla på späckhuggarna i den maffigaste showen. Det var blödande vacker musik, väldigt mycket alltihop. Som ett program med Extreme Home Makeover man gråter till. Väldigt amerikanskt alltihop.
Under showen började jag fundera. Jag tycker att späckhuggare är sjukt häftiga, vackra och ståtliga djur. Men stackars dem som måste vara där instängda, år efter år, för att göra show på show för oss som kommer dit. Fick lite hjärtknip för dessa magiska djur. Fick även lite information från några av mina instagramläsare som inte tyckte alls det var bra att ha späckhuggarna instängda så som de är. Jag började fundera ännu mer och insåg att jag inte alls tyckte om hur djur behandlas av oss människor ibland. På vägen hem från Amerikatt kollade jag faktiskt på den gamla filmen Rädda Willy och när jag var hemma i Stockholm igen kollade jag på dokumentären Blackfish för att lära mig mer om vad som händer med späckhuggarna, inhägnade på Sea World.
Späckhuggare är smarta, men känsliga, djur. De lever i familjer och ungarna lämnar aldrig sin mammas sida. I alla fall inte i det fria. Inhägnade blir de skilda från varandra. De bryts ner och får bo i "familjer" som är ihopsatta bara för att det är de djur som parken vill ha. De tvingas uppträda och bete sig på ett visst sätt för att vi människor säger åt dem att det ska de göra. Och så får de inte tillräckligt med mat för det. Vissa djur blir även "mobbade" och skadade av sina egna. Det är inte underligt att de blir frustrerade och arga. I dokumentären Blackfish berättas det om bland annat en späckhuggare vid namn Tillikum som dödat två människor med tjugo års mellanrum. För han var frustrerad och inte visste hur han skulle visa det. Självklart är det synd om personerna som dog. En av dem var hans tränare. Men det talas inte om hur farligt det kan vara med späckhuggare inom Sea World, enligt dokumentären. Det berättas inte om dödsfallen, tränarna intalas att det de gör är bra. Och de gör ett bra jobb, det är jag säker på. Men djur ska inte hållas instängda på det viset. Späckhuggare gillar närhet. De är vänliga djur. Utanför djurparkerna hör man aldrig om att späckhuggare skadar människor. Och det är bara de späckhuggare som är inhägnade som har böjda fenor. Så vad säger det egentligen? På Sea World säger man att späckhuggare lever ungefär 30-35 år. De lever längre om de lever bland människor. Men detta stämmer inte. Späckhuggare lever minst lika länge som människor i det fria, om inte längre.
Men kan man släppa ut djuren igen efter att de varit inhägnade, är frågan man ställer sig. Är de födda i fångenskap tror jag inte man ska göra det. För de vet inget annat. Men de som blev tillfångatagna och skiljts från sin familj? Jag tycker ju på något sätt att de borde bli det. Men det är något som Sea World inte gör. Tillikum lever fortfarande i fångenskap men hålls för sig själv. Efter den senaste dödsincidenten har Sea World bestämt att man som tränare inte ska simma tillsammans med djuren utan befinna sig på avstånd så att detta inte ska hända igen. Hela den här grejen satte verkligen igång något i mig. Jag fick hjärta för djuren. Klart att jag har hjärta för de tränare som dött när de jobbat med djuren. Men det är ju något som triggar igång späckhuggarna, något som får dem att agera som de gör. Det kan inte bara vara en stunds galenskap bara sådär. Nej, det tror jag inte på. Det måste vara något annat. En frustration som de plötsligt inte vet hur de ska hantera.
Det här är väldigt svårt ämne och jag vet att jag inte kan göra så mycket åt hur världen ser ut. Men jag ville bara uppmärksamma detta och att jag verkligen tänkte till där, på min födelsedag, när jag fick se dessa ståtliga djur.
För att sedan gå tillbaka till något annat, helt trivialt, så åkte vi in till San Diego efter dagen på Sea World och jag fick gå till två vintagebutiker och shoppa loss litegrann. Det var helt klart en fin, men annorlunda födelsedag.
Tjing så länge!
Translation: My birthday in California was spent on Sea World, San Diego. If you want to read what I think of the Killer whales at Sea World, push the Google translate button in the sidebar.
När det verkligen kändes.
När hösten kommer börjar man känna. Det gör i alla fall jag. Det kalla vädret nyper en i kinden, får tårarna att falla. Regnet smattrar mot rutorna och det är då ångesten och ensamheten tar över. November, grått och trist. Nej, nu får det vara nog. Den här hösten har jag bestämt mig för att stå över det. Hoppas på att det går vägen. Kanske.
Här nere står sexton tillfällen då det verkligen kändes. Har även gjort en musiklista med musik som jag verkligen känner till. Både positivt och negativt. Den hittar ni här.
*när jag gick igenom matsalen i högstadiet, satte mig vid ett bord, men alla "vänner" går förbi och sätter sig vid ett annat bord.
*när jag såg honom jag var hopplöst förälskad i hångla med min kompis på en fest.
*när killen jag dejtade sa att han inte ville att det skulle bli konstigt mellan oss och bara några veckor senare ignorerade mig inför folk men trakasserade mig på facebook.
*när jag visste att det aldrig skulle bli han och jag eftersom han fortfarande var kär i en annan.
*när en kompis skällde ut mig och inte ville att vi skulle vara vänner längre eftersom hon var så besviken.
*när jag låste in mig i elevrådsrummet på rasterna för att gråta eftersom mina klasskamrater inte ville vara med mig.
*när jag försökte vara stark i Stockholm fast jag helst ville ligga under täcket och gråta.
*när en vän inte var den jag trodde och fick mig att känna mig ensammast i världen.
*när någon sa till mig att hon hatade mig för något jag inte kunde göra något åt.
*när jag lärde känna mig själv på riktigt och accepterade det.
*när jag gick i terapi.
*när jag vaknade om nätterna skakande av gråt och ångest utan att kunna somna om.
*när en nära vän går in i kyrkan till den mäktigaste filmmusiken för att gifta sig.
*när han som jag trodde jag tyckte om behandlade mig som skit och sa att jag var en hemsk och elak människa.
*när två av mina bästa vänner gifte sig och tårarna rann.
*när det var alla hjärtans dag och jag inte kunde komma upp ur sängen för att jag kände mig så ensam.
(Bilderna hittar ni på min Pinterest.)
Translation: Sixteen times when I really felt it.
In the name of love
Hörni, snart är det dags. Dags att rösta. Bara en och en halv vecka kvar. Har du bestämt dig? Känns det inte som om det är dags för en förändring? Det tycker jag i alla fall. Det här är nog första valet för mig som jag verkligen känner att jag vill vara insatt och vill förändra. Jag har förändrats så himla mycket de senaste fyra åren och jag är så glad för det. Så nu peppar jag för det som ska hända. Är ni med mig?
För en månad sen var det Pride och jag och Carrå bestämde oss för att gå dit.
Carrå sjöng med i YMCA och vi satte oss på en bro för att kika på tåget. 
Grejen var dock att när F! gick förbi så blev vi så peppade att vi var tvungna att hänga på. Så vi gick med i tåget och hade en allmänt härlig dag. Heja Pride och heja förändring! Hösten är här med nya möjligheter. Nu kör vi!
Translation: It's soon time for election in Sweden and I think it's time for a change. Last month I walked in the Pride parade in Stockholm. I wasn't planning to go but when I saw it I really wanted to join. The fall is here with new possibilities. It's time!
Ikväll så skapar vi nya minnen, vi ska leva som unga igen. Försten i vattnet vinner och jag lovar komma hem igen.
Jag märker det i den kyliga luften. Jag märker det i människors ansikten. Förändringen. Hösten är redan här och det gick alldeles för fort. Jag saknar redan värmen, solen och allt vad det innebär. Picknick, bad, dans eller en bra bok. Men jag har i alla fall mina minnen. Och nu när hösten är här kan jag koncentrera mig på er, kära läsare, och på skolan som börjar om en vecka. Om ni undrar över mitt lilla uppehåll här på bloggen så var det högst ofrivilligt då jag spillde vatten på min dator så att den numera inte riktigt vill samma sak som mig. Nåväl.
På tal om vackra sommarminnen så minns jag den dagen, som var helt sjukt varm, när jag picknickade med mina kära vänner Lisen och Emelie. Ute i Nacka Naturreservat med utsikt över vattnet satt vi på en filt i skuggan och pratade om livet, klädstilar, plugg, framtiden och allt annat viktigt. Tills getingarna kom och ville äta våra bullar och dricka vår saft. Typiskt, tänkte vi (jag är ju faktiskt allergisk), och begav oss.
Ett fint sommarminne att se tillbaka på tycker jag.
Tjing!
Translation: Back on track after a small incident regarding my computer and a glass of water. This pic is a summer memory to keep for a gray winterday. A picknick with my dear friends Lisen and Emelie.
Min farmor May
Idag hade min fantastiska och vackra farmor fyllt 100 år ifall hon levt. Jag minns min barndom tillsammans med henne när vi spelade Fia med knuff och byggde pussel. När hon sträckte upp fingret och utbrast: - 6! när hon fick en sexa i Fia med knuff. När hon sa att det var bitar hon var tvungen att pressa dit på pusslet och min bror sa: - Nej, nej, farmor! Den ska sitta där!
Alla dessa minnen. Grattis på 100-årsdagen älskade farmor May! Vi saknar dig!
Translation: today my Grandma May would have turned 100 years old. Happy birthday Grandma!
Fråga 1. Om Stockholm.
Skrev en förfrågan för någon vecka sen om att ni får ställa frågor till mig och tänkte börja med att svara på Rebeccas fråga som lyder såhär:
Hur gick du tillväga när du flyttade till Stockholm?
Jag har ju bott i Stockholm i snart fem år. Tiden går så himla fort. Jag flyttade från början upp för att plugga på en folkhögskola där jag läste musik. Jag kom in på skolan mitt i sommaren så jag hade inget större val med boende än att bo på skolans internat. Sagt och gjort. Jag tog mitt pick och pack (delar av det i alla fall) och for till storstaden för att söka lyckan och få hålla på med det bästa jag visste, nämligen musiken. Efter det första året i Stockholm rullade det på ganska mycket. Jag fick en studentlägenhet genom min skola till mitt andra år på folkhögskolan och hämtade lite mer grejer hemifrån. Samma år började jag jobba i en klädbutik och var ute och sjöng väldigt mycket. Efter det året fick jag genom en kompis en lägenhet på samma ställe, fast en större, som jag delade med en annan kompis. Året efter det bodde jag i andrahand i två olika lägenheter under året. Lite jobbigt att behöva flytta så mycket men det löste sig alltid. Och förra året fick jag äntligen en egen lägenhet. En studentlägenhet på samma ställe som jag bott på förut. Så där bor jag nu tills vidare.
Det jobbiga med Stockholm är väl just det där med att hitta någonstans att bo. Men jag har märkt att det alltid löser sig på ett eller annat sätt. Det som var bra när jag flyttade hit var att jag träffade så många fina människor som jag fortfarande har kvar och det är de som gör att jag stannat så här länge och kommer stanna ett tag till. Mitt tips till den som vill flytta till Stockholm är att börja på en utbildning eller börja dansa eller vad som helst. För det är på de ställena man träffar människor och får nya vänner. Det som var skönt för mig var att jag hade allt umgänge helt gratis genom min folkhögskola och det tror jag är jätteviktigt när man flyttar hit. Annars kan man känna sig så himla ensam.
Svårare än så är det inte. Vill man, så gör man bara. Hoppas du fick svar på din fråga Rebecca!
Tjing!
Translation: How I moved to Stockholm.
Frågor, frågor som söker svar.
Hörrni!
Tänkte att vi skulle ha en liten frågestund här på bloggen. Ni får fråga vad ni vill om mig. Om bloggen, katten, min stil, vintage, frisyren, you name it. Vad vill ni veta om mig? Fråga på! Så fixar jag ett inlägg med alla svar sen. Ni kan antingen skriva i kommentarsfältet eller maila mig på elsalisalarson(at)gmail.com.
Tjing!
Translation: Time for some questions. Ask me anything about me. You can ask about my hair, my style, vintage, my cat, you name it. Fire away!
Två års bloggande! Hurra!
Vad tiden går! Jag har helt missat men jag har faktiskt bloggat på den här bloggen i två år!! Två hela år. Tänk vad fort det gått. Från början var det som en rolig grej. Jag och min kära vän Anna pratade om våra tidigare bloggar och hon sa att ingen vill läsa om att man mår dåligt. Och mina tidigare bloggar hade handlat om just det. Sant, tänkte jag, och kom på att jag vill ju blogga om saker som får mig att må bra och att jag kan få känna mig kreativ och få ge ut något till andra. Självklart ska man få må som man vill och få uttrycka det om man vill det. Men för mig blev målet att jag skulle må bättre och då ville jag ha en glad blogg som inspirerar mig och andra. Det har varit en resa vill jag lova. Från början mådde jag inte alltid bra och fick ta pauser från att blogga ibland. Men nu kan jag inte sluta och det ger så mycket att ni läsare kommer in och kikar. Ni är bäst! Tack för att ni finns! Hoppas ni stannar och vill fortsätta följa med på min bloggresa.
Såhär såg det ut när jag började för två år sedan:
Jag hade gips de första två veckorna på bloggen. Vi kan säga att jag har himla dålig balans och tydligen inte kan åka skridskor.
Köpte nytt läppstift från Mac och använde mest mina Monki-kläder och det finaste diademet jag visste då.
Den här fantastiska kjolen använder jag fortfarande och den är helt klart en av mina favoriter.
Bodde i en likadan lägenhet som jag gör nu fast den var spegelvänd. Hade även där en liten tavelvägg.
Klippte mig för första gången hos min frisör Sarah och blev hur nöjd som helst!
Gjorde sen en av de bästa resorna i mitt liv då jag åkte till New York och hälsade på mina vänner som bodde där. Så himla fantastisk resa! Det var så det började. Men nu fortsätter vi framåt, eller hur?
Tjingeling!
Translation: I started this blog two years ago. Memories and pictures from that time.
