Lyssnar på den här skivan. Jag är femton igen. Jag sitter i mitt nytapetserade rum. Jag har fått större. Det är vinrött. Det är precis i den perioden som jag börjar tycka om den färgen och den är där för att stanna. Jag sitter på golvet bredvid min vän Charlotta. Vi har varit vänner sen vi var riktigt små då hon gav mig sin allra finaste prinsess-klänning (den har jag gift mig i en gång..). Och nu, nu går vi i parallell-klass och har NO tillsammans. Vi har ett stort skärbräde i trä emellan oss och där på, där lägger vi pussel. 500-bitars och 1000-bitars. Vi börjar bli riktigt bra. Och sen pratar vi om saker i skolan, gemensamma vänner eller så bara lyssnar vi på musiken och lägger bit för bit på pusslet. Vi åker samma buss till skolan och Charlotta brukar vara lite sen så hon sminkar sig på bussen. Där finns också Elin. De går i samma klass. Vi tre brukar åka moppe tillsammans och se på film. Vi är nog egentligen väldigt olika, vi tre. Men vi håller ihop ändå. Och det är jag tacksam för. Allt detta spelas upp i mitt huvud när jag lyssnar på den här skivan. Jag är femton igen och bygger pussel på golvet i mitt rum. Tänk om man fick vara där igen. Inga bekymmer. Innan Kroatien, innan gymnasiet, innan allt det som förändrade mig och gjorde mig till den jag är idag. Då var jag femton. En liten töntig tjej som inte visste något om livet. Men jag kunde bygga pussel!