Jag vet att det var länge sen sist igen. Men denna gång är det så att jag blev sjuk. Jag är aldrig sjuk så det var en liten chock att inte kunna gå till jobbet eller göra någonting. Har mest legat i soffan under täcket och kollat på film. Men idag tar vi nya tag. Halsonten har släppt, har ingen feber och hostan är i alla fall lite mindre. Idag börjar jag skolan. Wiiiiiie! 

 

Men först, tänkte jag att vi kunde se vad jag hittat på i veckan vi instagram. Heter elsalisalarson där också ifall man vill följa mig där. 

 

Igår var jag på upprop. Och jag ska tydligen bli journalist. I alla fall så ska jag börja plugga i vår och det är jätteläskigt men det känns bra ändå. Vi får helt enkelt se vad som kan hända. Allt är möjligt liksom. Men jag fattar det knappt. Ska lilla jag? Bli journalist? Moi? 

 

 

 

Ville bara berätta att jag en dag på mitt "lov" fick leka med denna dam: 

 

Tänkte att det var dags att visa lite instagrambilder fårn den senaste veckan. Heter elsalisalarson om någon vill följa. 

 

Vi fortsätter att titta lite på min jul. Här är julafton:

 

Bättre sent än aldrig som man brukar säga. Här är lite från min jul i bilder:

 

 

Vi kan säga såhär, att mitt 2012 inte var det bästa året i mitt liv. Ska jag vara helt ärlig så har det nog varit ett av de jobbigaste och värsta. Visst, jag har haft fina stunder också. Fina vänner som funnits där trots allt, New York-resan, att få vara med i Vintageparty-boken, dansa Lindy Hop och börja få lite lite mer hopp om framtiden. 

Men det här året har också inneburit mycket stress, magkatarr, en bruten handled, livskriser och en gnutta ångest. Jag orkar inte riktigt gå in i allt i detalj men jag nådde botten. Jag orkade inte mer. Men jag fick också hjälp. Jag brukar alltid bli så vemodig när det är nyår. Det är nog bara två nyår som jag kan minnas som varit de bästa i mitt liv. Alla tänker att man ska få en ny start, börja om. Och det är klart, jag drömmer också om det och särskilt i år. Men varför fastna i att alltid tänka så? Nästa år, då, då ska det minsann bli bättre. Jag ska göra det här och det här och det här. Och så går året och man gör ingenting och när man sen ska sammanfatta det så undrar man, vad var det som hände? Varför blev det inte som jag tänkt? 

Nej, för det blir aldrig som man tänkt sig. Jag vet. Men man kan ju alltid hoppas. Mitt 2013 började inte helt perfekt. Jag tappade mobilen och kände att nyår inte alls blev som jag tänkt det. Men då har jag ju börjat någonstans. Nu kan det ju bara bli bättre. Jag ska bli starkare efter det här senaste året. Jag vet att jag kan och jag vill. Under 2012 tog jag beslut som gällde mig, jag gjorde något som jag ville, jag började tycka om det jag gjorde, lärde mig att uppskatta det jag har och det jag kan. Det var inget lätt år men jag tog mig igenom det och får nu blicka framåt. Det finns mycket spännande saker runt hörnet. Vem vet vad som kan hända?

Tänkte att jag ville visa hur min julgran såg ut i år. Hade tyvärr ingen riktig för det blev så bökigt. Men har en 150 cm lång plastgran som fick duga fint för denna gången. Nästa år kanske det blir en riktig. 

 

Nu är jag tillbaka. Tog jullov från bloggen. Och mitt i allt så tappar jag min mobil. Så vi kan säga att det inte varit livets bästa dagar de senaste. Men nu satsar jag på ett nytt år och hoppas att det kommer gå uppåt. 

 

Vi tar en titt på instagram den senaste tiden:

 

Låt oss börja den tolfte i tolfte tjugohundratolv kl 12:12. Det var ett episkt moment men inget hände. Och så en bild från när Elsa pysslar. Brukar oftast  ta upp hela golvytor.

 

Det var lycka när min förra skolas luciatåg kom insjungandes i Bromma Blocks när jag jobbade. Bakade pepparkakor med bästa Sayuri. Änglarna blev lite sneda. 

 

Jag fick uppgiften att pynta ett fönster på jobbet. Sen var jag ledig en dag och handlade julklappar och då var jag ju tvungen att kika på NK:s julskyltning. 

 

Jag blev så sugen så jag klädde granen lite för tidigt. Sen hittade Emelie de mest underbaraste bilderna på två djur. 

 

Den nittonde december kom och det var dags för konsert. Dagen till ära såg jag ut såhär. 

 

Såhär såg det ut på konserten. Det var så himla kul. När jag kom hem möttes jag av denna skönhet och vi hade dragkamp med ett par strumpor från jobbet. 

 

Jag gjorde ett till fönster på jobbet och sen fick jag ett sista ryck och pyntade mitt pepparkakshus. 

 

Tog fram julgrisen och var uppe till sent för att jag var tvungen att packa. Men grisen var med mig i alla fall. 

 

Den 22:e landade jag på den östgötska slätten och hittade en gosig katt att mysa med. 

 

Jag smakade en smultronpuss och sen var det dags för den årliga traditionen att göra julgodis med familjen Hägg. 

 

Mammorna i köket och sen en bild på mig och mor. 

 

Vi saknade Karin som var den enda av brudarna som fattades. Sen tog vi en gruppbild på årets deltagare.