100 years of fashion - Apråpå det här med mode och konsumtion

 

 

 

 

 

 

 

Jag älskar kläder och tyvärr älskar jag också att handla dem. På gott och ont inser jag. Pratade lite med en läsare om detta när jag jobbade på Vintagefabriken i helgen och jag fick mig en liten tankeställare om att vi borde prata om det här oftare. Mer och mer har jag gått över till att bara handla vintage eller second hand vilket har varit mest av ett intresse men jag inser att det är mer än så. Jag vill inte stödja den konsumtion som råder idag, hela slit- och slängsamhället som vi lever i. Jag trivs inte att gå in på klädjättar som till exempel H&M och handla det jag behöver och sen gå hem. Och jag trivs verkligen inte att handla i de dyrare butikerna där man spenderar tusentals kronor på ett plagg bara för att det har "det rätta märket". Nej, det är inget för mig.

 

Däremot älskar jag mode och tanken om det. För det är vad man själv gör det till (som jag skrev i det här inlägget). I julklapp fick jag en bok som heter 100 years of fashion och man inspireras av det man ser. Dock blir jag rädd för utvecklingen då det istället för att göras hållbara kläder, görs de halvbra för att man snart ska komma tillbaka för att köpa nytt. Tänk bara på hur det var när nylonstrumporna först kom. Det var revolutionerande att de kunde hålla så bra. Sen insåg man att kvinnorna tillslut skulle sluta köpa nya strumpbyxor och man började då göra strumpbyxorna i sämre kvalité som resulterade i högre konsumtion. 

 

 

 

 

Som jag skrev tidigare är jag tyvärr en sådan som gärna handlar kläder och andra saker. Många gånger kan jag köpa saker för att det gör mig gladare, eller gör mitt hem finare. Och visst, det är inte alla gånger värt det. Man frågar sig, behöver jag det här? Samtidigt är vi så itutade av samhället att konsumtion är något bra så då rättfärdigar det att man köper. Och jag, som säljare i klädbutik, har vant mig vid att det är okej att konsumera mera. Jag övertalar folk till det ibland, vilket känns hemskt att göra men det är så det fungerar i de flesta butiker. Jag kan ibland komma hem efter jobbet och känna mig som en bov som har tvingat på någon något som de egentligen kanske inte ville ha. Samtidigt tycker jag om att vara säljare eftersom man får prata med människor och "lösa deras problem" (hitta det de söker).

 

Det är en ambivalens i detta eftersom jag älskar att handla samtidigt som jag inte vill stödja den ökade konsumtionen som råder idag. Den lösningen jag har på mitt problem är att jag mestadels ska handla vintage eller second hand. Det känns bättre att veta att någon annan också har haft användning för det plagg jag bär eller att de pengar jag köper mitt porslin för går till en bra sak. Mer återvinning behövs. 

 

 

Lite så går mina tankar om det här. Vad tycker ni om det här med konsumtion? Har ni precis som jag denna ambivalens? Och vad tycker ni att vi skulle kunna göra för att förändra?

 

 

 

Emma har till exempel skrivit några rader om det här i det här inlägget. Emily skriver om sina tankar om mode och konsumtion här, här och här. Och Isa tar upp det litegrann här. 

 

Va roligt att du funderade vidare på detta efter vår diskussion och tack för att du skrev ett inlägg om detta viktiga ämne. Kram Maria

Jag funderar också på detta, i princip dagligen. Det är ju det som min egen blogg till största del handlar om. Jag har också löst problemet genom att köpa främst second hand och vintage. Att ha ett shoppingfritt år hjälpte också att förbättra min syn på mitt shoppande, varför jag köper saker och vad det gör med mig. Testa vet jag! :)

Visst är det ett stort problem som påverkar alla jordens invånare! Jag älskar materiella ting, det kan jag inte sticka under stol med. Gamla plagg, möbler, småprylar och gnistrande ting... Visst konsumerar jag men nästan endast second hand numera! Jag försöker dessutom att byta plagg med vänner och syr om en del kläder om det inte är allt för komplicerat. Men visst borde vi alla tänka mer på varför vi handlar så mycket som vi gör. Liksom varför behovet finns! Det är intressant det där :)

Jag tänker att det är ekonomins fel att det ser ut som det gör, om vi inte konsumerar mer så ger det dåliga konsekvenser för ekonomin. Om vi konsumerar mer så ger det också dåliga konsekvenser fast för miljön. Om vi hade ett kvalitativt mått på ekonomin (mäta det som får människor att må bra) istället för BNP som mäter kvantitet så hade det ju antagligen funnits mycket mer hållbara kläder på marknaden än vad det gör idag.

Jag känner precis likadant som du! Och lånar jättegärna den där boken någon gång! Verkar sjukt intressant!

Absolut. Ambivalens är bara förnamnet. Ibland känner man sig smutsig för att man handlar, ibland känns det bra (när man vet att man behöver något) osv. Ibland funderar jag på om man kan förändra något med sin privata konsumtion eller om man måste vänta till att fossilbränslepriserna skjuter i höjden och produktion+transportkostnaderna sticker i taket så att man inte längre har råd, utan alla måste börja laga sina saker, DIY:a och köpa second hand. Men i slutändan tror jag inte att man ska skämmas. En genomtänkt konsumtion med second hand har ju sällan något att skämmas för. Något ska man väl vara beroende av. Precis som hos dig är vintage min last, det och kaffe.