The way the Highway 1 in the midday sun outlines a sea that shines like gold.
Ni vet ju att jag för över en månad sen var i Kalifornien. Ett livs resa. Jag vill tillbaka nu på en gång. Saknar solen och värmen. Här kommer bilderna från vår resa längs med Highway 1, del ett.
Alltså, Stilla havet och bergen <3
Vi åkte från San Francisco eller Pasifica för att vara exakt och tog oss söderut mot Los Angeles. Naturen är helt makalös.
Jag önskade att jag kunde fånga känslan på bild. Det var så vackert att det nästan gjorde ont.
Vi stannade på flera ställen längs vägen. Någon skrek till och sa att "Här var det fint, här måste vi stanna!". Sagt och gjort, det var just det vi gjorde.
Min fina fina mamma som precis dagen innan fyllde 60(!) år. Alltid lika snygg!
På en strand som kallades Pomponio State Beach hittade vi en massa massa fåglar.
Vi blev alla helt fascinerade av havet.
Mammi <3
Elin, min fina svägerska.
Pappa posade för fotografier.
Vilken känsla att vara så nära havet.
Det var lite småkallt i vattnet men ändå väldigt skönt.
Vågorna överraskade mig men det var så härligt. Stilla havet, jag vill tillbaka till dig!
Mer bilder från samma dag kommer inom kort. Det kommer bjudas på allt från fler strandbilder till sälar och solnedgångar. Texten i rubriken kommer från låten Ed Prosek – California.
Tjing så länge!
Translation: First part from the trip along Highway 1 from San Francisco to Los Angeles. Love the Pacific Ocean and I want to go back right away.
Kommentarer
Trackback