Sista morgonen i Brighton vaknade vi abrupt att ett skrik:

– FIRE!!! FIRE!!!

 

Det brann i huset mitt emot vårt hotell. Och vi såg hur lågorna fick fatt i varenda vrå och hur de slukade allt i dess väg. Det var läskigt men ändå på något vis fint. Jag kunde inte sluta kolla på det. Vi såg hur brandkren kom och hur släckningsarbetet gick till. 

 

Jag har alltid varit livrädd för eld. Jag har så stor respekt för elden. Varje natt när jag var liten var mamma tvungen att sjunga mig till sömns för att jag var så rädd. 

 

 

Det var lite av terapi att titta på hur elden jobbade sig genom huset. Jag kanske äntligen kan släppa min rädsla för eld. 

 

Efter några timmars resande var vi i London. Vi letade upp vårt hotell som låg nära Notting Hill och vandrade ner mot Portobello Road.  

 

Det finns alltid så magiska hus att se. 

 

All färger och allt grönt. Det var sommar i London. 

 

Alla pastelliga hus som gör en så glad.  

 

Portobello Road med alla sina vackra fasader och marknadsstånd på gatorna.  

 

 

Det är lite av en lycka att få vandra runt där. Och fint att få dela det med min kära mor.  

 

Vi åkte sedan in mot city för att kika på Big Ben.  

 

Alla ståtliga hus, en helt annan värld än Portobello och Notting Hill.  

 

London Eye.  

 

Vid Westminster gick vi runt en sväng.  

 

Fina gatlyktor och mer av London Eye.  

 

Fina Mamma vid Westminster Abbey. Efter detta åkte vi och mötte min kära vän Nancy för en fika innan vi begav oss till hotellet igen. 

 

En dag som började lite spännande avslutades lugnt på hotellet. 

 

Tjing!