Det har varit en radioskugga över min blogg det senaste halvåret. Mitt liv har helt enkelt kommit emellan. Jag har hamnat i en limbo där jag så gärna vill skriva mer men inte riktigt orkar eller hinner med. För jag vill att min blogg ska vara glädjen i mitt liv. Där jag kan visa guldkornen. Men det senaste halvåret har mina guldkorn varit få och bloggen har känts som en press. Att sitta vid en dator har gett mig ångest och jag vill inte redigera en endaste bild. Och detta har då gjort att min blogg blivit lidande.
Jag vill inte skriva om hur dåligt jag mått eller hur livet är svårt. Men idag känner jag att jag behöver skriva av mig lite. Som ni vet så fick jag min
ADD-diagnos i våras och sen dess har livet både blivit enklare och svårare. Jag vet nu vad som är "felet" eller vad en ska kalla det. Men det är också väldigt svårt att leva med det. Har inte fått rätt läkarhjälp och uppföljning vilket gjort att jag under flera månader har gått på fel medicin. Den har fått mig att kanske orka lite mer men det har skjutit upp min trötthet och jag har tappat all aptit. Jag har fått nästan alla biverkningar som står skrivna i bipacksedeln. Så en flytt på det med en ny stad, nytt jobb, sen inget jobb i två månader och en hyffsat ny relation. Ja, ni hör ju hur det går. Det har alltså blivit för övermäktigt att ens tänka på detta ställe.
Jag mår bra, det gör jag. Min pojkvän och mina nära vänner här i Göteborg gör så att jag kan ta mig upp på morgonen och få kraft till livet igen. Och jag har nu slutat med den medicin som fick mig att må så dåligt. Nu är jag på väg tillbaka och det är därför jag ville skriva en liten uppdatering här. Jag kan inte lova hur det går med skrivandet men jag tar en dag i taget och jag vill. Det känns som det viktigaste. Viljan finns. Och idéerna finns.
Bear with me! ♥︎
(Flugan på bilderna kommer från montern.se och är en av mina favoriter i höst)
Translation: My life right now is kind of a mess. But I want to write more and take a new step. So bear with me!
