Häromdagen gick jag förbi en trädgård, eller en kolonilott kanske jag ska säga. Norpade åt mig ett hallon på en gren. Och alltså, smaken av färska hallon. Tänker tillbaka på sista terminen i gymnasiet. Jag är arton och tänkte att det är nu livet börjar, på riktigt. Vi hade börjat hälsa på varandra i matsalen. Du vinkade två gånger på en och samma dag. Du gick i min parallellklass och jag tyckte att du var snygg. På en fest några veckor innan studenten ville jag bara träffa dig. Jag letade och letade och tog mig ut på taket och där satt du. Jag satte mig bredvid och du tog tag i mig och kysste mig. Bara sådär. Du smakade som öl och färska hallon. Dagen efter höll du om mig i skolan och det gjorde ingenting. Det var du och jag och jag fick så många frågande blickar efter mig när vi sagt hejdå. Jag vet att jag gjorde bort mig en gång och sa grattis på födelsedagen i ett sms när det inte ens var din födelsedag, men du bara skrattade åt det. När jag tappade bort mig på balen var det du som var där tills jag skulle åka hem. På studentnatten väntade jag på att du skulle ringa och jag ringde dig som en tok. När vi väl sågs där in på småtimmarna kysste du mig och sen berättade du att du fortfarande hade känslor för en annan och att vi borde träffats för ett halvår sen. Jag var okej med det. Det kändes bra. Då. Det skulle ju ändå inte bli något mellan oss. När jag sen två månader senare såg dig med armarna om en annan så gjorde det så ont. Och jag mindes smaken av färska hallon. 

 

 

 

 

 

 

Jag är helt slut och utmattad. Därav den sporadiska uppdateringen här. Det är helt enkelt så att jag sover för lite för Kerstin håller mig vaken. Får blodtrycksfall så fort jag reser mig och svimmade nästan på jobbet idag. Man kämpar ju på men ibland så går det till en punkt då kroppen säger ifrån. Den gör det nu och jag ska försöka lyssna på den. Hoppas att Kerstin lyssnar också. 

 

Nu är jag här igen. Så längesen jag vet, förlåt. Har varit så himla mycket bara. Först kom en katt in i mitt liv och sen blev det midsommar mitt ute i ingenstans utanför Linköping. Nu är jag tillbaka i Stockholm och har katten med mig. Ska försöka blogga ifatt lite. Jag antar att ni väntar på bilderna från Paris. De kommer, jag lovar. Har bara blivit helt fast med kissen. Man kan inte tänka på något annat. Ska hon ha mat? Behöver hon kissa eller bajsa? Ska hon sova nu? Ja, mycket är det. Och jag är helt slut som sagt. Nu är jag i alla fall ledig några dagar och ska ta igen mig och mysa lite mer med älskade Kerstin som hon heter. Ett inlägg om henne kommer också vill jag lova. 

 

 

 

När jag var i Paris fick jag läsa en så himla stark text. Den handlar om längtan, saknad och sorg. Vad som är livet och hur det kan vändas upp och ner på några minuter. Fina Louise har delat med sig av det svåraste man kan dela och det är så starkt av henne att våga. Jag tror att det är viktigt att prata om sådana saker för att hjälpa andra och sig själv. Modig är vad hon är, Louise. Hon ser ändå hoppet och det tycker jag är så himla fint på något vis. Har du inte läst Louise berättelse och det svåraste hon skrivit, läs den här. 

 

 

 

Jag hade glömt bort doften. Doften av våren och sommarregn. När häggen börjar blomma och gräset klipps. När man går ute på morgonen och känner doften av dagg. Jag hade glömt bort hur mycket jag älskar den doften. Älskade vår. Äntligen är du här! Och försommaren, äntligen kan jag njuta ordentligt av doften som jag minns från min barndom. Minnena kommer till mig och jag ler. Ler för att det känns som hemma. Hemma på gården under tiden mellan hägg och syren.

 

Jag sitter just nu med plugg och sånt där kul. Har fyra uppgifter som ska göras och de ska vara på cirka två sidor var. Hej paniken! Men jag städar hellre än att läsa det jag ska och dansar hellre än att skriva det jag ska. Det går bra nu, eller? 

 

 

Såhär glad kan man vara. Skratta med mig! 

 

 

 

Igår var jag på premiär. Bara så ni vet. Bilder kommer snart. Det är lite därför jag inte uppdaterat på ett tag. Det liksom kom lite emellan. 

 

Ja ni har väl inte missat Emelies inlägg om American Apparel? Det gick så fort och så pratade alla om det. Det är ju viktigt. Skäms. Skäms på er AA. Kolla in inlägget här. Om 15 min, alltså kl 12 så pratar Emelie i P3. Ni borde lyssna. Det ska jag! Skäms AA. Skäms.

 

 

Det är tydligen Valborg idag. Jag fattar ingenting. Var det inte vinter nyss? Och det är ju fortfarande kallt ute. Jag kan säga att jag inte kommer fira så himla mycket. Håller på med en hemtenta denna veckan och känner mig lite stressad. Dock är det ju mycket roligare att sitta vid bloggen än skriva den. Ja ja. Lyssnar i alla fall mest på Håkan Hellströms låt Valborg en dag som denna. Det är väl ganska passande? Ni kan lyssna på den här. 

 

Tjingtjing!

 

 

 

 

 

Längtar efter sommar och kanske lite ledighet. Bara så ni vet. 

 

 

 

 

 

 

Ni har väl inte missat att SVT har fixat ett öppet arkiv? Där kan man bland annat kika på gamla godingen Den vita stenen. Eller varför inte hela säsong ett av Rederiet eller alla Melodifestivaler som vi har haft en vinnare i Eurovision med. Eller kanske min favorit, Ebba och Didrik. Bästa barnserien tyckte jag när jag var liten. Sjukt bra av SVT och eftersom Radiotjänst ringde upp mig igår och jag numera måste betala tv-licens (trots att jag ej har TV) så får jag väl utnyttja detta då. Kanske SVT bara fixade detta så att man får valuta för pengarna man betalar. Vem vet? I alla fall så är det sjukt kul. Kommer bli större än Netflix ;). I alla fall för mig. Tycker verkligen ni ska kolla in också. Tjing och hej!

 

 

 

Jag brukar ibland prata med en nära vän om att ta en dag i taget. Jag har så lätt för att göra allt för bråttom och helst på en gång. Så där så man inte hinner andas. Bara för att allt är så roligt. Sen finns det ju också de dagarna när man inte orkar någonting och bara blir som en liten pöl som aldrig vill lämna sängen. Och på sådana dagar är det verkligen bra att tänka att imorgon är en annan dag, en ny dag. Kanske till och med en bättre dag. Nya möjligheter, en natts sömn och kanske lite bättre väder. Det tar inte slut på en dag. Det kommer fler och det ger lite hopp tycker jag. En dag i taget och det kommer alltid en dag till. Bra va?

 

 

 

 

Källorna hittar ni här, här, här och här.

 

 

 

Ville bara säga tack för att du blev en pärla. Puss

Hej och förlåt. Livet har kommit emellan. Lite sjukdomar, en flytt och lite plugg senare är jag nu här. Jag hoppas att jag hinner att lägga upp något mer kul snart. Men för nu, så får ni en liten sneakpeak behind the scenes från Vintageparty, the book. Man kan kolla in det mer här. Ser så fram emot att gå på release-partyt nästa vecka. Tänk att jag fick vara med liksom. Vilken fest! 

 

Hej och förlåt igen. Jag har bara inte orkat någonting det senaste. Allt är uppochner fast på ett bra sätt. När jag inte pluggar så jobbar jag och när jag inte gör det så repar jag eller så är det något annat kul man måste göra. Är helt slut och fortfarande lite sjuk. Men jag mår bra. Och det är så skönt att säga. Jag mår bra. Tänkte att jag skulle visa lite bilder fårn när jag var på håruppsättningskurs för ett par veckor sen. Och kanske lite från nyår (lite sent jag vet). Hade egentligen också tänkt visa lite tillbakablick från 2012 så det kanske dyker upp lite här. JAg vill ju skriva så mer kommer det bli. Men det får ta sin tid, så jag inte kör slut på mig. 

 

 

De senaste veckornas instagram. Heter elsalisalarson om man vill kika in!

 

Igår var jag på upprop. Och jag ska tydligen bli journalist. I alla fall så ska jag börja plugga i vår och det är jätteläskigt men det känns bra ändå. Vi får helt enkelt se vad som kan hända. Allt är möjligt liksom. Men jag fattar det knappt. Ska lilla jag? Bli journalist? Moi? 

 

 

 

Ville bara berätta att jag en dag på mitt "lov" fick leka med denna dam: 

 

Vi kan säga såhär, att mitt 2012 inte var det bästa året i mitt liv. Ska jag vara helt ärlig så har det nog varit ett av de jobbigaste och värsta. Visst, jag har haft fina stunder också. Fina vänner som funnits där trots allt, New York-resan, att få vara med i Vintageparty-boken, dansa Lindy Hop och börja få lite lite mer hopp om framtiden. 

Men det här året har också inneburit mycket stress, magkatarr, en bruten handled, livskriser och en gnutta ångest. Jag orkar inte riktigt gå in i allt i detalj men jag nådde botten. Jag orkade inte mer. Men jag fick också hjälp. Jag brukar alltid bli så vemodig när det är nyår. Det är nog bara två nyår som jag kan minnas som varit de bästa i mitt liv. Alla tänker att man ska få en ny start, börja om. Och det är klart, jag drömmer också om det och särskilt i år. Men varför fastna i att alltid tänka så? Nästa år, då, då ska det minsann bli bättre. Jag ska göra det här och det här och det här. Och så går året och man gör ingenting och när man sen ska sammanfatta det så undrar man, vad var det som hände? Varför blev det inte som jag tänkt? 

Nej, för det blir aldrig som man tänkt sig. Jag vet. Men man kan ju alltid hoppas. Mitt 2013 började inte helt perfekt. Jag tappade mobilen och kände att nyår inte alls blev som jag tänkt det. Men då har jag ju börjat någonstans. Nu kan det ju bara bli bättre. Jag ska bli starkare efter det här senaste året. Jag vet att jag kan och jag vill. Under 2012 tog jag beslut som gällde mig, jag gjorde något som jag ville, jag började tycka om det jag gjorde, lärde mig att uppskatta det jag har och det jag kan. Det var inget lätt år men jag tog mig igenom det och får nu blicka framåt. Det finns mycket spännande saker runt hörnet. Vem vet vad som kan hända?