Emma har skrivit en sån himla bra grej om vad hon önskar. En utmaning till oss alla. Klart jag skriver under på det här. Jag vill också miljöönska för en bättre värld! Heja oss!
1. Att vi röstar i valet 2014 med våra barns framtid i sikte, istället för 10 spänn mer i plånboken nästa månad.
2. Att vi börjar äta mer ekologisk mat och tillsammans kan pressa handel (och i sin tur producenterna) att köpa in mer ekologisk mat. Jag utmanar nu mig själv att endast köpa ekologisk mat. Är du med mig?
3. Att vegetarisk mat blir norm, inte ett undantag. I alla fall en gång i veckan.
4. Att fler handlar vintage eller secondhand, istället för saker som färdats fem varv runt jorden. I alla fall strävar efter det.
5. Att vi köper en svenskproducerad pinal (som kostar lite mer, men håller längre), istället för hundra billiga sladdertoppar som går sönder i ett nafs.
6. Att vi reser mindre med flyg och mer med tåg. Det är upp-och-nervända världen att det många gånger är billigare att resa med flyg än med tåg. Vi ska inte sluta resa och upptäcka världen, men vi kanske ska begränsa oss? Stolt vältra oss i längtan efter rue:erna i Paris och stränderna på Franska Rivieran. Komplettera en resa till Honolulu och Maui med ett par somrar i Sverige.
7. Att vi inte slänger fullt fungerande saker. Jag kallar inte vårt soprum för “den nattöppna vintagebutiken” av en slump.
8. Att vi källsorterar och minskar sopbergen. Det är en sport att källsortera så mycket att soppåsen blir en sladdrig påse utan innehåll. Challenge accepted?
9. Att vi tänker med miljöhjärtat i shoppinggallerinan, istället för att maxa kreditkortet, fylla varje hål i hjärtat och planlöst gå runt för att söka saker som vi önskar att vi behövde.
10. Att vi kör mindre bil. Istället för att vrålåka onödiga resor, så startar vi bilpooler, åker kollektivt, cyklar och går. Ju fler vi blir, desto mer kan vi pressa politikerna att exempelvis skapa bredare cykelbanor eller sänka biljettpriserna för kollektivtrafiken.
11. Att vi skapar våra städer med ett hälsosamt miljöperspektiv i åtanke istället för gasande crusing-bilister med stegrande hästkrafter. Om jag fick bestämma skulle jag gräva ner alla vägar, låta bilisterna åka i tunnlar och där, oppepå jordytan, skulle jag kunna cykla utan att dö, höra fågelsång, se rosenbuskar frodas och titta upp i täta trädkronor utan nagg. Mitt i stan. Och bilisterna skulle ha det så tråkigt i sina tunnlar att de snart skulle joina mig i solskenet.
11. Att vi bojkottar hormonbesprutade produkter, som exempelvis vindruvor, som stör vår förmåga att fortplanta oss. För några år sedan var filmen ”Children of Men” en dystopi, nu blir det allt mer troligt att det är vår barnlösa framtid i Hollywood-kostym.
12. Att vi istället för att oroa oss för hur mycket fett det är i ett par pommes frites, funderar på vad som händer i kroppen när alla kemikalier rotar runt. Jag skulle vilja starta ett viktväktar-klubb för miljödrömmare (som så klart inte har ett dugg med kroppsvikt att göra). Där kan vi räkna miljöpoäng så det står härliga till, och stå stadigt på jorden medan vi kör det. Tänk så mycket vi kunde åstadkomma om vi lade ner oss lika mycket på drömmen om en hälsosam kropp inuti som utanpå …
13. Att vi håller naturdrömmen vid liv. Drömmen om att plocka blåbär i skogen, ligga där på båten och titta upp i den klara skyn, naken-nattdoppa oss i en frisk sjö (utan skyddsutrustning) och lära våra barn att trä smultron på ett strå utan att dö i cancer i förtid.
14. Att vi samarbetar för att göra världen bättre. Kan vi inte predika i EU eller sprätta Ryssland på näsan, så kan vi i allafall påverka vår matvaruhandel att ta in mer miljösmarta alternativ, äta vegetariskt och dra vårt strå till den miljösmarta stacken.
Skriver du under mina miljöönskningar? Dela, sprid, gilla, prata om det – uppmana andra att också önska sig en framtid.
Nu satsar vi, eller hur?
Tjing!
Translation: Something to think about. For translation, click on the Google translate bar in the menu.
Minns ni att jag var med i en film för några veckor sen för att prata om feminism? Nu är den i alla fall klar. Fina Isabelle och hennes vän Louisa har gjort en musikvideo som handlar om att krossa patriarkatet. Så roligt att få vara en del av detta. Dock var det skitläskigt att prata framför kameran. Här är den i alla fall. Denna fantastiska #femifilm!
Puss!
Translation: A musicvideo my friend Isabelle has made with a friend about feminism. I'm in it and it was a little scary to stand in front of the camera.
Fina Isabelle håller tillsammans med en klasskompis på med ett projekt som kallas #femifilm. I torsdags var jag och blev filmad av dem och för att prata litegrann om vad feminism är för mig. Hela projektet ska bli en musikvideo med en låt som de gjort. Visst ser vi fram emot detta? Så bra grej liksom.
Jag spräckte en ballong som det stod Lilla Gumman på. Bort med det! Den sista bilden har Isabelle tagit och den första har hennes klasskompis Louisa tagit.
Hoppas ni har en fin och solig söndag! Själv sitter jag på Vintagefabriken och har det bra!
Tjing!
Translation: Lovely Isabelle is making a video about feminism with her friend Louisa. A few days ago I was there to talk a bit about what feminism means to me.
Tänk att musik kan vara en sådan viktig grej och beröra så mycket. Just nu snurrar mycket svenskt i mina lurar och jag tänkte att Håkan Hellström, Markus Krunegård, Veronica Maggio och Linnea Henriksson skulle få sätta ord på mina tankar just nu. Musiklistan hittar du här.
Jag är svag för smicker och du smickrade mig hårt. Även fast jag visste att det var helt åt helvete.
Folk viskar om oss, säger att vi inte hör ihop. Bry dig inte om dem. Titta rakt fram inte runt om, se in i mina ögon.
Jag behöver ha lite dramatik men varje gång vi ses blir den andra lik Jag säger "Jag vill veta, ska jag sluta leta?" Jag vill veta, jag måste få svar Säg mig sanningen, den kan jag ta
Du säger det är du och inte jag. Har hört den där förut tänker då jag. Du tror att du är allt för mig, tror aldrig att jag repar mig. Hur kommer du att ta det här, att jag är inte kär? Och mina händer dom är inte kvar, tack jag är klar.
Åh, du vill så gärna nån ska se dig, men jag har hela världen med mig. Du söker bråk, jag kräver dans.
Jag ser du stör dig hårt på mig. Vet du vad? Jag stör mig lika hårt på dig. Ring inte mig så ringer inte jag dig. Om vi ses på stan kan vi säga hej.
Du kan gå din egen väg.
PS: Jag längtar så efter solen och sommaren. Kom snart! Bilderna är från en fin sensommarpromenad med min vackra roomie.
Translation: My thoughts right know through music. For translation, click on the Google translate bar in the menu.
Igår var det kvinnornas dag. I och för sig är det alltid kvinnornas dag för mig men igår var det lite extra. Jag hann inte lägga upp något inlägg igår för jag satt och pluggade hela dagen till min tenta som jag har nästa vecka. I alla fall tänkte jag att det är en bra grej att uppmärksamma. När jag gick en folkhögskola för några år sen hade vi alltid en konsert på internationella kvinnodagen. Musik av och med kvinnor. Perfekt initiativ i en ofta mansdominerad värld. Tycker precis som dessa att kvinnor ibland borde få mer plats vad gäller musik. Vi ska banne mig inte glömmas bort när historien skrivs. I alla fall, på en av konserterna på min folkhögskola på just internationella kvinnodagen sjöng jag en sång som jag skrivit själv. Tänkte att ni kunde få höra den.
Önskar er en härlig och solig söndag!
(Själv är jag på stickningskurs)
Tjing!
Translation: For translation, click on the Google translate bar in the menu.
Jag älskar att ta det lugnt på morgonen. Oftast blir det dock inte så eftersom jag har väldigt svårt att ta mig upp ur sängen. Jag vill verkligen inte vakna. Eller snarare, jag vaknar inte. Igår fick min kära mor ringa nästan tjugo gånger innan jag vaknade och svarade. Men, när jag väl får en lugn morgon utan stress eller försovning så njuter jag. Då sätter jag på radion och fixar frukost till morgonpasset i P3 eller till en härlig jazzplatta och gör mig i ordning i lugn och ro.
Den senaste tiden har jag inte hunnit med just det här. Att ta det lugnt. Skolan tar mycket av min tid och jag vill helst ligga i sängen hela dagen. Och då blir min lugna morgonrutin lidande. För jag får stressa iväg och på sin höjd äter jag en banan på tåget mot skolan. Jag som älskar frukost och de ensamma mornarna när man bara får rå om sig själv. Lyssna på jazz, radion eller kanske frukosta i sängen framför en serie.
Just nu får jag njuta av att jag har blommor på bordet och att våren är på väg. Tänker fylla mitt hem med ljusa färger som hör våren till, mängder med tulpaner och jazz såklart. Och sen får jag hoppas att livet snart lugnar ner sig så jag får njuta av mina morgonrutiner. Älskar för övrigt mitt notblad som det står Jazz baby på. Färgerna och just tanken på jazz på morgonen.
För exakt tre år sen på dagen, den 14 februari 2011, vaknade jag av att något lät utanför dörren till min lägenhet. Min lilla etta, där jag bodde ensam, under mitt andra år i staden där jag bor. Utanför hördes en romantisk sång sjungen av några killar på min skola. De gick runt och sjöng för alla tjejerna i klassen. Jag trodde att de skulle knacka på men det gjorde de inte. Det jobbiga var att jag inte kunde öppna. För i mina ögon svämmade tårarna över. Tårar som berättade om ensamhet och besvikelse, innan jag förstod varför jag reagerade som jag gjorde. Jag grät och kunde inte ta mig upp ur sängen. Jag låg där och hulkade och det tog en lång lång stund innan jag kunde ta mig upp. Det finns säkert fler än jag som känner samma sak och kanske många precis som jag på den här dagen, då man förväntas fira kärleken och de man älskar. Men om man inte har de personerna omkring sig eller om ensamheten ändå smyger sig på. Vad gör man då? Ibland är man ensam för att man väljer det och ibland kommer den där ensamhetskänslan bara flygande. För tre år sen när jag grät i min säng kunde jag inte hjälpa att rädslan och ensamheten kom. Då var jag livrädd för att vara ensam och att bli lämnad ensam. Att aldrig bli tillräckligt älskad eller undran om någon skulle se mig över huvud taget. För er som känner så ibland, ni är inte ensamma. Vi är många som känner med er och det är helt ok att känna så. Men som min lärare sa samma år:
– Känslor är bara Puh-pinnar! De flyter från den ena sidan av bron till den andra och följer vattenströmmen och vi ser den glida iväg. Det är bara en känsla, en Puh-pinne, som vi kan låta glida iväg med vattnet och tillslut släppa den ur sikte. Det är då vi blir helt fria från den. Känn så mycket du vill, den här dagen och alla andra dagar, men glöm inte att det bara är känslor. Kram till er, mina kära läsare, på en helt vanlig fredag.
Tänkte bara uppmärksamma att två vackra och stora kvinnor har gått ur tiden denna veckan. Först är det vackra och sjukt begåvade Alice Babs som lämnade oss i tisdags. Hon blev 90 år. Nu sjunger hon någon annanstans. Hon som har inspirerat många med sin sång och genom att vara sig själv. Swing it, Alice!
Person nummer två är denna vackra kvinna, Shirley Temple, som lämnade jorden i måndags. Hon som växte upp i rampljuset och fått många att le till hennes filmer på 30-talet. Hon som Också inspirerar mig mycket i stil och elegans.
Om ni undrar så har jag tenta den här veckan och kommer därför vara lite frånvarande här. Jag har dock inte glömt er, jag lovar. Försöker titta in när jag kan.
Är fruktansvärt nervös inför tentan. Det är så himla mycket jag ska kunna plus att det är min första salstenta i det här ämnet. Ja ja, wish me luck.
Jag älskar kläder och tyvärr älskar jag också att handla dem. På gott och ont inser jag. Pratade lite med en läsare om detta när jag jobbade på Vintagefabriken i helgen och jag fick mig en liten tankeställare om att vi borde prata om det här oftare. Mer och mer har jag gått över till att bara handla vintage eller second hand vilket har varit mest av ett intresse men jag inser att det är mer än så. Jag vill inte stödja den konsumtion som råder idag, hela slit- och slängsamhället som vi lever i. Jag trivs inte att gå in på klädjättar som till exempel H&M och handla det jag behöver och sen gå hem. Och jag trivs verkligen inte att handla i de dyrare butikerna där man spenderar tusentals kronor på ett plagg bara för att det har "det rätta märket". Nej, det är inget för mig.
Däremot älskar jag mode och tanken om det. För det är vad man själv gör det till (som jag skrev i det här inlägget). I julklapp fick jag en bok som heter 100 years of fashion och man inspireras av det man ser. Dock blir jag rädd för utvecklingen då det istället för att göras hållbara kläder, görs de halvbra för att man snart ska komma tillbaka för att köpa nytt. Tänk bara på hur det var när nylonstrumporna först kom. Det var revolutionerande att de kunde hålla så bra. Sen insåg man att kvinnorna tillslut skulle sluta köpa nya strumpbyxor och man började då göra strumpbyxorna i sämre kvalité som resulterade i högre konsumtion.
Som jag skrev tidigare är jag tyvärr en sådan som gärna handlar kläder och andra saker. Många gånger kan jag köpa saker för att det gör mig gladare, eller gör mitt hem finare. Och visst, det är inte alla gånger värt det. Man frågar sig, behöver jag det här? Samtidigt är vi så itutade av samhället att konsumtion är något bra så då rättfärdigar det att man köper. Och jag, som säljare i klädbutik, har vant mig vid att det är okej att konsumera mera. Jag övertalar folk till det ibland, vilket känns hemskt att göra men det är så det fungerar i de flesta butiker. Jag kan ibland komma hem efter jobbet och känna mig som en bov som har tvingat på någon något som de egentligen kanske inte ville ha. Samtidigt tycker jag om att vara säljare eftersom man får prata med människor och "lösa deras problem" (hitta det de söker).
Det är en ambivalens i detta eftersom jag älskar att handla samtidigt som jag inte vill stödja den ökade konsumtionen som råder idag. Den lösningen jag har på mitt problem är att jag mestadels ska handla vintage eller second hand. Det känns bättre att veta att någon annan också har haft användning för det plagg jag bär eller att de pengar jag köper mitt porslin för går till en bra sak. Mer återvinning behövs.
Lite så går mina tankar om det här. Vad tycker ni om det här med konsumtion? Har ni precis som jag denna ambivalens? Och vad tycker ni att vi skulle kunna göra för att förändra?
Emma har till exempel skrivit några rader om det här i det här inlägget. Emily skriver om sina tankar om mode och konsumtion här, här och här. Och Isa tar upp det litegrann här.
Post hemtenta, pre ny kurs. Vad passar då bäst om inte att åka hem till slätten och vila upp sig. På riktigt. Var ju sjuk under jul så visst, jag vilade men bara det där med att bara vara och att gosa med min fina fina Kerstin. Har tänkt att leka i snön (om den ligger kvar där, men det hoppas vi), brodera, läsa en bok, se filmer, träffa vänner eller spela piano. SItter just nu på tåget som tar mig hemhem. Har ni några tips på avkoppling?
Tjing!
Translation: Right now I'm sitting on the train that takes me home to my parents. Time for some holiday. To play in the snow, cuddle with my baby cat Kerstin, embroider, read a book, watch movies, get together with some old friends and maybe play piano. What do you do for relaxing?
Att ett år kan gå så fort och så långsamt på samma gång. Det här var året som jag tog ett stort beslut som gjorde att jag började på något nytt. Från att ha jobbat i klädbutik tog jag steget att börja plugga. Våren, våren var den bästa tiden och den värsta, som byggde upp till en av de bästa somrar jag haft. Jag ville aldrig att den skulle ta slut. Hösten kom och mörkret med den. Ännu är vintern inte riktigt här. Jag har fått flera nya vänner det här året men jag har också förlorat några. Jag har fått ta hand om en katt, min lilla bebis. Jag har flyttat två gånger och bott i tre lägenheter. Jag har dansat så att fötterna blöder. Jag har sett Paris. Jag har pluggat på tåget på väg till skolan. Jag har varit på tre bröllop. Jag har lärt känna en massa nya människor som jag är så glad att få ha i mitt liv. Jag har glatt mig åt livet och jag har även velat krypa under täcket och inte gå upp. Men jag klarade det här året med och det blev banne mig bättre än det förra. Jag har slitit, jobbat, kämpat och lekt. Att ett år kan gå så fort och samtidigt så långsamt. Nu satsar vi på 2014. Välkommen hit!
Gott Nytt År, kära ni!
Translation: A year is a long time but also a short. This year al lot has happend. I took a chance to do something new. I got new friends and I lost some. I danced. I got a cat. I saw Paris. I have studied on the train to school. I've been to three weddings. I have met people that I'm so glad that I've met. I've been happy and I've been sad. But I made it through. A year is a long time but also a short. Let's try 2014. Happy New Year!
Dags för lucka tjugotre och äntligen är jag ifatt i denna julkalender av Emily. Berätta om en gång när du kände dig ensam.
Jag är som man säger en orolig själ och en känslomänniska. Därav känner jag mig ofta väldigt ensam, och många gånger helt utan anledning. Jag försöker såklart att jobba på det här och göra vad jag kan för att jag inte ska tänka de där ensamhetstankarna men ibland så går de inte att hejda. Samtidigt kan jag tycka att det är skönt med egentid där jag får vara bara för mig själv. Att gå promenader själv, eller gå på stan, eller ibland bara sitta hemma och kika på en film. Det gör jag oftast bäst själv och trivs bra med det. Men när det kommer till vissa dagar när jag inte vill vara själv eller när jag känner av att jag inte är välkommen någonstans, då blir ensamheten som värst. En gång som jag minns väldigt tydligt var under mitt andra år i Stockholm. Då bodde jag själv i en studentlägenhet och gick på en folkhögskola. Det året var ett väldigt ensamt år. Jag minns att jag sa till mina vänner att jag var rädd för ensamheten. Jag kunde vakna en morgon och känna mig så ensam så att jag inte ville gå upp ur sängen och ta mig till skolan. Nu var det längesen det var så för jag har jobbat på att vara med mig själv de senaste åren men ibland så kommer tankarna tillbaka. Kan tänka mig att det är något jag får leva med mer eller mindre. Det är mina hjärnspöken från tonåren som kommer tillbaka, den där känslan av att inte ha någon i skolan, den sitter i. Det bästa man kan göra när man känner sig ensam eller ledsen, det är ju faktiskt att ringa någon man tycker om. Det brukar jag göra. Kommer en tanke om ensamhet tar jag oftast upp telefonen, slår en pling till en vän och berättar hur jag mår. Sen kanske vi börjar prata om något helt annat och vips så är ensamhetskänslan borta.
Translation: Part twety-three in the Christmas calendar by Emily. Once when you felt lonely. I am a person with a lot of feelings and I am often worried about things. I can often feel lonely but I have worked on it these past years. One time I remember was my second year in Stockholm. I lived by myself in a small apartment and some days when I woke up I felt so alone so I wouldn't go to school that day. Now it's not so bad. It's just my ghosts from my youth. Nowdays I often call a friend when I get those feelings. we maybe talk about something else and then suddenly the feeling of lonelyness is gone.
Så var det lucka tjugotvå i Emilys julkalender. Berätta om det du tycker är vackrast hos dig själv.
Det finns mycket som jag gillar med mig. Vissa dagar kommer jag på det lättare medan andra glömmer jag det totalt. Men jag tycker verkligen om hur jag ser ut. Det har tagit ganska många år för mig att acceptera det (tyvärr) eftersom jag under barndomen blev mobbad för just hur jag såg ut. Jag tänker, varför bara räkna upp en grej man tycker om, jag vill räkna upp flera. Först och främst har jag alltid gillat mina ögon. De är stora, grönblågrå och jag har självböjda långa ögonfransar (har aldrig använt en ögonfransböjare i hela mitt liv). Det var de som jag alltid sa när jag skulle säga något fint med mig. Mina ögon, eller mina ögonfransar. Sen gillar jag min midja som går in sådär så att det passar i de flesta klänningar från de årtal jag gillar. Mitt hår kan vara jättefint när jag har en bra hårdag och det faller som jag vill. Mitt leende tycker jag verkligen om. Det är det jag har haft mest komplex för eftersom jag tidigare har haft tandställning, överbett och alldeles för många tänder för min lilla mun. Tycker om min längd också. Jag är sådär precis lagom lång. Måste jag välja något blir det nog ögonen eller leendet. Särskilt de två tillsammans. Det är det vackraste, ett par leende ögon och en leende mun.
Translation: Part twenty-two in Emily's Christmas calendar. What you think is most beautiful about yourself. A lot of things actually. Mostly my eyes I think, They are big and I have long eyelashes. But I like my waist aswell, and my mouth when I smile, I like my hair and my length. Am I just allowed to choose one I would say my eyes or the smile. Maybe a combination of both!
Snart är jag äntligen ifatt. Dags för lucka tjugo i årets julkalender av Emily Dahl. Berätta om din student.
Okej, låt mig tänka. Det är alltså 6 1/2 år sen som jag tog studenten. Tiden går fort. Då var jag bara en liten fis som inte visste någonting om livet. Men det var den största dagen i mitt liv dittills. De tre åren på gymnasiet var till ända och jag skulle bli vuxen nu, på riktigt. Veckan innan studenten var full av lek, tävlingar och lådbilsrace. Min klass kom trea men vi jublade som om vi kom först till de andras förtret. Vi var ju den klassen som de andra ville försöka mobba ut, vi var esteterna som sjöng och skrålade i korridorerna. Säkert mycket irriterande för de andra eleverna men de insåg att vi var lite bättre än dem ;).
Sen var dagen där, den vi väntat på. Upp tidigt för att göra sig i ordning och sedan åka in till stan för att fotograferas och äta champagnefrukost. Klänningen jag hade på mig var sydd av min mamma efter min beställning, skorna hade jag hittat i ren tur någon vecka innan. Det var ett vitt hav av studentmössor i hela trädgårdsföreningen. Sen vandrade vi lätt berusade, fyllda av champagne och jordgubbar, mot skolan för en riktig frukost och så en massa tal av rektor och lärare. Och så lite samtal med mentorerna såklart. Efter det, ut på trappan sjunga studentsången och leta upp familjen och skylten. Allt i en enda dimma av lycka och eufori. Upp på ett traktorflak för att cruisa runt i staden och skrika och skråla. För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, för vi har tagit studeeeenteen!! Hemåt efter det för gäster, mat och tårta. Allt i ett enda virravarr. Så var det dags att åka in till staden igen för att äta en sista middag med klassen för att sedan gå ut och dansa hela natten. Dagen gick både fort och långsamt på en gång. Jag vet att jag tidigare i ett inlägg om färska hallon berättade om en kille som jag var förälskad i, kär i till och med. Det var på studentnatten som jag väntade på att han skulle ringa och jag ringde honom som en tok. När vi väl sågs där in på småtimmarna kysste han mig och sen berättade han att han fortfarande hade känslor för en annan och att vi borde träffats för ett halvår sen. Jag var okej med det. Det kändes bra. Då. Det skulle ju ändå inte bli något mellan oss. Jag åkte sedan hem och såg solen stiga i öst innan jag somnade med ett leende på läpparna. Jag var fri, och världen låg framför mig.
Nästa:
21. Berätta om vad ‘mode’ betyder för dig.
Sedan:
22. Berätta om det du tycker är vackrast hos dig själv.
23 Berätta om en gång när du kände dig ensam.
Translation: Part twenty in this years Christmas calendar by Emily Dahl. Your graduation day. A day mixed with euphoria and joy. It started with strawberries and Champagne and ended with a goodbye-kiss and a sunrise before I closed my eyes. I was free, and the world lay before me.
Dags för lucka nitton i Emilys julkalender. Berätta om ett foto som berör dig.
Det finns såklart många foton som berör mig och det här är ett av dem. Det är en fotograf vid namn Helena Blomqvist som tagit bilden och hon har byggt upp djuren själv. Var på utställning på Fotografiska för något år sen då hon ställde ut sin samling. Däribland fanns den här bilden med. Den är så vacker och så tragisk på samma gång. Särskilt eftersom jag i just den perioden då jag var där inte mådda så bra själsligt och kände mig oftast som ett litet barn som sökte efter svar. Det blev på något sätt så tydligt när jag såg dessa bilder på barn och djur i en blandning mellan barndom och ett försök till att vara vuxna. Som om deras trasiga hjärtan längtar efter att få fyllas med kärlek och trygghet. Har gått och tänkt på dessa bilder ganska länge så det var det första jag kom att tänka på när detta tema kom. Det är på något vis trasigheten och den längtan man kan känns när jag ser på den här bilden. Har tagit bilden från min Pinterest.
Translation: Part nineteen in the christmas calendar by Emily. A picture that touches you. This one by Helena Blomqvist. It's so tragic and beatuiful at the same time and you see those tiny broken hearts who longs for love and security.
Lucka arton i julkalendern av Emily. Berätta om en ikonisk/historisk person som inspirerar dig.
En är ju helt klart Coco Chanel. Hon som skapade en egen stil och fick alla att följa henne. Hon som slopade korsetten och sa att vi ska ha det bekvämt i det vi har på oss. Hon som led men också nådde sina drömmar. En fantastisk kvinna som fick andra kvinnor att slå sig fria. Heja Coco!
En annan är som jag nämnde i förra inlägget, Audrey Hepburn. Denna magiska stilikon som har varit en förebild för många genom tiden. Hon var smart och verkade helt klart vara en vettig person. Sen hade hon ju himla snygg stil som fick många att hajja till. Efter att ha avslutat sin skådespelarkarriär blev hon UNICEF-ambassadör och reste runt och hjälpte krisdrabbade barn.
Det fick bli dessa stilikoner idag. Finns självklart flera att inspireras av men nu orkar jag inte mer för idag utan tänker sova och bli frisk. Bilderna är tagna från min Pinterest.
Nästa:
19. Berätta om ett foto som berör dig.
Sedan:
20. Berätta om din student.
21. Berätta om vad ‘mode’ betyder för dig.
Translation: Part eighteen in the Christmas calendar by Emily. An iconic/historic figure who inspires you. I have two. It's two style icons today, Coco Chanel and Audrey Hepburn.
Ligger visst lite efter. Åkte på en rejäl förkylning efter helgen och hade en del att göra med skolan och julbestyr. Det var visst livet som kom emellan. Nu har jag äntligen landat hemma hos mor och far och katterna och ligger i sängen i mitt flickrum och kurerar mig genom att kolla på Harry Potter och gosa med kissarna. Så jag tänkte i alal fall att vi ska fortsätta resan genom Emilys "Berätta om"-julkalender. Dags för lucka sjutton, en något försenad en. Berätta om hur du skulle vilja se ut om du fick drömma.
Alltså, jag är väldigt nöjd med hur jag ser ut just nu. Sen kanske det inte alltid kommer vara så och man har ju sina perioder ibland då man verkligen känner sig ful i allt man tar på sig, för så kan jag verkligen tycka att det känns ibland. Men utseendet är jag nöjd med. Men klart man kan drömma. Tycker ju absolut att Loretta Young är fantastiskt vacker som jag skrev om för ett tag sen som en av mina stora stilförebilder.
Sen är ju Vivian Leigh stunning.
Om jag skulle vara blond skulle jag vilja se ut såhär.
Men helst skulle jag nog vilja se ut som Audrey Hepburn. Så himla vacker och en riktig stilikon. Alltid lika vacker och strålande. Det är om vi pratar drömmar alltså. Bilderna är hämtade från min Pinterest.
Nästa:
18. Berätta om en ikonisk/historisk person som inspirerar dig.
Sedan:
19. Berätta om ett foto som berör dig.
20. Berätta om din student.
Translation: Part seventeen in Emilys Christmas calendar. How you would like to look if you were dreaming. Maybe like Loretta Young, Vivian Leigh or Marilyn Monroe. Or maybe like my biggest icon in style Audrey Hepburn.
